Det här att hjälpa folk på plats… Kanske inte alltid fungerar.

I år byter vi hus med Island. Byta hus = vi lånar ut vårt hus och vår bil och vi får låna deras hus och deras bil. Världens smartaste grej. Husvakt och gratis semesterboende i ett. Och möjlighet att få uppleva mer än en charterort. Fler inlägg kommer, så fort jag har tid. För detta land.. Underbart! Snart dags att åka hem och vi har inte haft det speciellt lugnt här. Så mycket att se, så lite tid.

Häromkvällen kom vi på att vi ville åka till Vestmannaeyjarna. Den enda som är bebodd heter Heimaey så dit åkte vi. Västmannaöarna (som de heter på svenska) är mest kända för:

  • Att det 1963 plötsligt dök upp en ny ö. Surtsey. Som också råkar vara Islands sydligaste punkt.
  • Att det är det blåsigaste stället i hela Europa. Vi var vid klippan som är THE windiest. Sa de som bor där. Jag har inga fakta att backa upp det här med. (Det här är ändå ingen läxbok så det är okej).
  • Och – det halvårslånga vulkanutbrottet som ödelade delar av bebyggelsen och förstorade Heimaeys yta med cirka 15 procent.

Idag besökte vi museet Eldheimar som handlar helt om utbrottet. Om du åker till Västmannaöarna får du inte missa det här museet. Jag skulle vilja säga att det är värt att åka till Västmannaöarna endast för att besöka museet. (Det är jättelätt att åka ut över dagen, båten tar en timme. All info du behöver finns här).

Museet är bara ett år gammalt och utgår från ett hus som man har grävt fram. (Lite som Pompeji men ganska mycket mindre). Man får en audioguide och den var riktigt bra gjord.

När jag kom till delen där man såg hur lavan sprutade ur vulkanen. När jag såg hur folk fick fly. När de berättade om mannen som gick tillbaka till sitt hus för att hämta sina cigaretter men då glömde sin plånbok, när de sände nyheter från bbc om hur det var ett utbrott på ön, då började mina tårar rinna.

Jag såg bilderna på lavan. Såg människorna som hoppade ner i evakueringsbåtar. Många av dem skulle aldrig mer få se sina hem. Men trots det kom många av dem senare tillbaka till ön. Jag kände deras uppgivenhet. Deras rädsla. Men samtidigt imponerades jag. Av hur folket på Heimaey orkade återvända. Orkade röja upp. Orkade starta om. Bredvid vulkanen som tog ifrån flera av dem allting. Vulkanen som kan göra det igen.

Jag satt där och tog in. Och tankarna vandrade till alla som måste fly. Som flyr varje dag.

Jag har varit borta hemifrån i snart två veckor. Jag har packat för tre. Jag bor i ett hus som är lika välutrustat som mitt hus hemma. Med utsikt över Reykjavik och Atlanten. Det finns tvättmaskin men har ändå packat för tre veckor. Och böcker för fler. De som flyr varken kan, eller hinner, ta med sig så mycket som jag har med mig hit. De har inget isländskt vardagsrum att sitta och skriva i, istället för det de brukar vara i. De hamnar i (bästa) fall i något slags läger. Där de är bortom akut fara. De har inte en dygnet runt öppet butik lika välutrustad som Ica Maxi fem minuter från huset. De är förmodligen glada om de lyckas få ett mål mat om dagen.

Medan jag satt där och tänkte funderade jag hur vissa kan sitta hemma i Sverige, fritt från krig, vulkaner och naturkatastrofer (även om Göteborg fick sig en liten milkshake häromdagen) och på allvar anse att vi inte ”har plats” i Sverige. Att vi ”ska hjälpa dem på plats.”

Jag grät när jag lyssnade på hur de flydde från Heimaey. Jag grät för att det händer överallt. Hela tiden. Bara det att vulkanutbrott kan komma i olika former. Och jag tänkte att vi som är så lyckligt lottade att sitta i ett av världens rikaste och tryggaste länder, vi borde fan ha vett att uppskatta det. Och hjälpa andra på det sätt vi kan. Om det nu bara är genom en liten liten summa på en skattsedel, gott så. För det är inte alltid det fungerar att hjälpa folk på plats. Faktiskt är det ibland alldeles rejält opassande.

Heimaey1973

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Det här att hjälpa folk på plats… Kanske inte alltid fungerar.

  1. Tragiskt!
    Och så sant det du skriver!
    När den stora skogsbranden rasade i Sverige (var det förra sommaren?) så delade en vän ett ironiskt inlägg om hur vi borde hjälpa människorna i det brinnande området på plats. Nu var ju det inlägget ironiskt men vissa tänker ju faktiskt så.
    Dina inlägg är så insiktsfulla!
    Det låter verkligen som att er resa är givande.
    Tack för att du delar med dig!
    🙂 / Supermamsen

  2. Ros-Mari Edström

    Tack för att du delar med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s