Det är konsert i Globen ikväll. Insamling för flyktingarna från Syrien. Så mäktig grej, ihopdragen på 27 dagar. Typ hela Sveriges artistelit är med. Alla inblandade jobbar gratis. Så galet cool grej.
Vi var där, hela familjen, men vi gick i pausen pga trött dotter. Men innan dess – fantastiskt! Och riktigt häftigt att vara med om!
Ledins ”En del av mitt hjärta” var kvällens allsång. Carola fick feeling och sprang runt hela arenan. Alcazar röjde järnet osv osv.
Hans Rosling jämförde oss i publiken med Syriens befolkning. De tre främsta raderna representerade de 80 000 syrier som kommit till Sverige. ”Välkomna”, sa Rosling. Och: ”En del säger att det finns en gräns för hur många flyktingar man kan ta emot. Det stämmer. Libanon har nått den gränsen. Det finns INGET land i Europa som ens är i närheten av den gränsen.” Se hans tal här.
Rosling fick stående ovationer.
Ametist berättade om sin ankomst till Sverige när hon var 6 år och bodde på 9 olika flyktingförläggningar. Hon berättade om ett gosedjur hon fått av volontärer, hur hon fortfarande har kvar det. För gosedjuret visade henne att den som hade skänkt det ville att hon skulle känna att det blir okej.
Mark Levengood höll ett fint tal. Citat: ”De kommer med sina behov. Och sina begåvningar.”
Jonas Gardell berättade en alldeles fruktansvärt sorglig sann historia om två papperslösa homosexuella flyktingar han och Mark gömde i sin sommarstuga.
En stark, väldigt fin kväll.
