Madonna – the queen 

Jo. Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag hade tvekat lite inför kvällens konsert. Men att jag tänkte om, eftersom det var Madonna. Som står upp. Som inte kuvas. Och för att jag kände att det är viktigare än någonsin att inte låta rädslan ta över. Så jag bestämde mig för att gå på konsert och ha så roligt jag kunde. För att jag lever och kan. Och så visste jag att Madonna inte skulle låta terrorattentaten gå obemärkta förbi, så väl känner jag min Madonna.

Vi var sex beslutsamma som möttes och åt middag och drack bubbel. Pratade om litet och stort, så som det ska vara. Sedan åkte vi till Tele 2 Arena där den ”utökade säkerheten” gick i alla fall mig förbi. En tafatt visitering (en hand på min rygg och inget mer) och sedan var jag insläppt.

Vi hade Golden Circle biljetter, (= långt fram) och fann oss väldigt nära scenen. Efter 40 minuters väntan drog Madonna igång. Hon kom in i en bur och fullt påklädd. Ljudet var lite dåligt och trots att jag var relativt nära såg jag inte så bra. Tittade på videoskärmen men ärligt, jag går ju inte på konsert och betalar för ståplats för att kolla på en tv-skärm.  Mina vänner backade, gick längre bak för att se om det lät bättre där. Jag gjorde tvärtom och jobbade mig framåt. Jag ville se. Och höra.

Hur som helst. Början av konserten var lite seg. Det tände liksom inte till riktigt. Och jag undrade när hon skulle säga något om terrorattentaten. Men till slut kom det. Ett långt, tårfyllt tal. Med precis rätt ord. Jag filmade en bit (sedan tog utrymmet slut) men Aftonbladet har lagt ut ett klipp där man i alla fall hör (bilden är rejält skakig). Madonna berättade att hon hade tänkt att ställa in kvällens show. ”I was gonna cancel my show tonight but why should I give that to them?” sa hon. Och det var ju just precis det jag tänkte innan. Om jag låter bli att gå har de vunnit. Då har de fått över mig till den rädda sidan.

När Madonna talat klart bad hon oss att vi skulle hålla en tyst minut. Det var mäktigt. Alla 40 000 i Tele 2 Arena stod tysta och när Madonna bröt tystnaden bad hon oss att sjunga med i en ”prayer”. Och så sjöng vi alla ”Like a Prayer” och det var en av de bästa allsångerna jag någonsin varit med om. Efter det här blev konserten grym och jag önskade att den aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den och då hade jag tagit mig nästan alldeles längst fram.

Madonnas viktigaste budskap i sitt tal: Vi kan inte låta rädslan segra och de enda som kan ändra på världen är vi. Och det i hur vi beter oss varje dag, i det lilla. Läs mer om talet här.

En grej jag tänkte på med Madonna igår var att hon kändes mer genuin än vanligt. Hon kändes mer personlig, lite lugnare. Kanske mer tillfreds och avslappnad. Eller kanske bara så tagen av allting att hon inte orkade hålla garden uppe?

Hon inledde en låt med ”Jag ska sjunga en låt om kärlek. För hur cynisk jag än kan verka är jag en obotlig romantiker. Jag har inte haft så mycket tur i ‘the marriage department’ och det beror på att jag är gift med alla er. Det är inte alla som vill dela mig med världen.”

Så kanske det är. Men Madonna, vi är så glada att vi får dig. Tack.


  
  
  

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Madonna – the queen 

  1. Härligt att ni åkte i alla fall, ni verkar ha haft det kul! Man får inte låta rädslan ta över.

  2. Mycket fint gjort av henne. ❤ 😉
    /Cecilia Johansson
    http://www.ceciliajohansson.nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s