Kvinnor och starka bilder

Jag var på Fotografiska. Det kändes som att det var minst tusen nya utställningar och jag hade fullt sjå att ta in allt.

De två utställningar som berörde mig mest var Monica Macdonald – In Absence och Erik Johanssons fantastiska Imagine: Created Reality.

 

Monica Macdonalds utställning introduceras av Therese Boman i en tankeväckande essä. Boman ställer frågor och konstaterar krasst om samtiden:

”Får man leva enbart för sig själv? Enbart för någon annan? Vad innebär det att vara en god mor? Vad för slags liv anses vara förenligt med moderskapet?

I den frigjorda samtiden finns inga måsten, ändå väljer så många precis samma sak. Det är lätt att få en känsla av att vissa fria val anses friare än andra.

Jag föreställer mig att kvinnorna i Monika Macdonalds fotografier befinner sig i ett gränsland mellan frihet och ensamhet, en plats där man lätt hamnar när man börjar utforska tillvarons alla möjligheter. Flera av kvinnorna är mödrar, men jag tänker att de inte skulle nöja sig med den beskrivningen. Att de inte skulle tycka att ‘mor’  är en hel identitet.”

 

När jag läser Bomans essä tänker jag på friluftmålerskorna på Waldemarsudde. Som kämpade för att kunna måla. Som i många fall lät bli att gifta sig och skaffa barn, för att inte begränsas. De som ändå bildade familj fick (såklart) jämka; de ändrade motiv till der som fanns nära. De fick nöja sig med den lilla tid de kunde få loss. De var mödrar i första hand. 

Och ännu, 2016, är det så. Moderskapet överst. Jag tycker att det är svårt att tänka sig att något annat ska vara viktigare. Men som Boman skriver:

Vad innebär det att vara en god mor? Vad för slags liv anses vara förenligt med moderskapet?

Det är sällan män tänker den tanken. De bara är pappor och allt annat som utgör en människa. Men kvinnor 2016 får ofta påminna oss om att ”vi inte bara är mammor, vi är tandläkare också.” Och maratonlöpare. Och någons kompis. Och helt enkelt bara en skön typ som behöver fria val ibland. All rolled into one. Något män fattade om sig själva,  och tilläts vara, för länge sedan. 
Bilderna då? Krassa. Starka. Nästan smutsiga. Och jag vet inte vad det är, något med röda klänningar drar min uppmärksamhet till sig. På Waldermarsudde. På Fotografiska. Är det så simpelt som  ett tecken på att jag behöver mer rött i min garderob? Eller har det med det inbyggda i oss, att rött påminner om elden? Den som är livsnödvändig för liv, men snabbt kan ödelägga allt.

  
  

 

Och så älskade jag Erik Johanssons fantastiska konstverk. Motiven – grymt starka. Färgerna – så vackra. Lyckas inte ladda upp bilderna. Please try again later…

Men – de göre sig ändå icke rättvisa med mina mobilbilder. Gå och se istället. Glöm inte att sitta en stund i fiket och se ut över vattnet. Den utsikten skulle jag behöva minst en gång om dagen.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s