Wind of change

Det dök upp en bild i mitt facebookflöde. Den fick mig att le lite.

 

976c8e76a1baa7672cb815b5bba5f951

 

Jag avskyr förändring. Samtidigt som jag älskar det. Går det ens ihop? Eller är det helt normalt? Det finns något underbart i när saker ändras, samtidigt som det är läskigt, jobbigt och obehagligt.

 

Jag var och klippte mig igår. (Gillade den förändringen mycket).

 

 

 

Jag och min frisör pratade om just det där med förändring. Hur man inte är samma person nu, som då. Och så kände vi att det är ju tur, tänk om man aldrig utvecklades. Bara gillade, ogillade och gjorde samma, samma, samma. Hela livet. Skulle inte det bli trist?

 

Min lillasyster genomgick en mindre kris när vi var små men jag plötsligt blev större. (Vet att det heter äldre, passade bara bättre). Jag ville inte längre leka och hon förstod inte vad som var fel. Och jag kunde inte förklara varför jag bara inte hade lust att bygga barbievärldar på mattan i vårt rum längre. Det var som att jag plötsligt blev oförmögen att leka. Jag försökte, för hennes skull, men kunde aldrig slutföra leken. Jag bara kunde inte.

 

Jag tänker på en vän jag hade runt 20-års åldern, sedan tappade vi lite kontakt men möttes igen för en fika när vi var runt 30. Hon visste minsann exakt hur jag var som person. Bara det att hon hade missat förändringen som skedde i mig när jag blev mamma ett par år tidigare. Men det såg hon inte, där bakom sina förutfattade meningar baserade på mig som 20-åring. Om vi möttes nu, när jag är över 40, skulle hon nog knappt ens förstå att det är jag.

 

Det värsta med förändringar är när man själv inte har valt dem. Då tar det ett tag att vänja sig. Då är det lättare att se de dåliga sakerna med förändringen. Jag känner dock flera personer som på grund av olika anledningar tvingats till stora förändringar i sina liv. De valde alltså inte själva. Det kan ha varit uppbrott från en relation eller att bli uppsagd från sitt jobb. Efter en tid, när de har fått perspektiv, har de allihopa sagt att den där förändringen var riktigt bra för dem. Jag brukar tänka på det. Allt man inte vet innan man hamnar där. Och ibland måste man tvingas ut i det okända.

 

c395291c44e39222c0a8c0731ae98652

 

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s