Takterrasslycka? 

Hela huset är piffat, ingen detalj har missats vad gäller blomkrukor, belysning och stenbeläggning. Men det är när jag höjer blicken som jag ser det. Taket. Det måste vara ett av de vackraste taken i stan. Och när jag går förbi tänker jag:

Är man lycklig på det taket? Med vägen på ena sidan och havet på den andra. Liv och rörelse eller stillhet. Bara att vända ryggen till det man inte vill ha.

En kväll står hon där på sitt tak. Vänd ner mot gatan. Småpratar med en man där nere, han sitter på sin flakmoppe. De skrattar. De ser ut som 55, ler som 14. 

Lite senare samma kväll. Kvinnan sitter vid ett bord precis vid vägen och pratar med en väninna. Det är nog inte mycket de inte har koll på, tänker jag.

Två kvällar senare står hon ensam på sitt tak. Ser ner på vägen. När jag senare kommer samma väg tillbaka står hon fortfarande där. Tittar. Iakttar. Och jag tänker att hon ser lite ensam ut.

Kanske kvittar det om man har en takterrass eller inte. Ibland är man glad och fjorton på insidan. Ibland lite introvert, eftertänksam och kanske lite ledsen. Within and without. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s