Hitta sitt inre barn

Det började ganska vuxet med en powerwalk, P1:s Tankar för dagen i lurarna och Runkeeper som höll koll på fart, geografi och kalorier. Jag höll bra tempo men behövde stanna ofta och ta bilder för det är så vackert här på Österlen där jag återigen fått njuta några dagar i min fina Sandras hus. 

På väg tillbaka tänkte jag gå längs havet. Där är lite stenigt men äsch, går nog bra. Tänkte jag. Började gå på stenblocken som ser ut som lavasten och blev först lite irriterad över farten jag tappade. Men så tänkte jag att fart, det kan jag ha hemma i mina backar. Här är det bra att stanna upp lite också. För att se allt det vackra. 
Och jag gick på stenblock. Balanserade på småstenar över vatten. Hoppade lite över andra vatten. Och när jag upptäckte att stenblocken, grästuvorna och stenarna tog slut i havet och jag var tvungen att vända, så hade något hänt i mig. Powerwalkstressen var borta. Istället hängav jag mig åt hopp över liten bäck, balans på len sten och stora kliv på stora block. Kände mig plötsligt mycket gladare och som Pernilla modell mycket, mycket yngre. Ganska nära hur jag nog kände som liten skuttande flicka. 

Väl tillbaka sneglade jag på havet och badtrappan ner i det. Fick en tanke. Lekte lite med den. Och så gick jag hem till Sandra och sa att jag minsann ska ta ett dopp. Bytte om och gick till badtrappan. Kände försiktigt med fötterna. Bestämde mig för att inte bada i det svinkalla havet. Men tanken hade fastnat. Och jag tänkte fuck it. Lilla Pernilla hade glatt kastat sig i. Så jag gjorde det. Klev i, doppade mig och tappade nästan andan så kallt det var. Gick upp. Tänkte va fan, såå kallt var det väl inte? Testade igen. Jo. Så kallt var det. 

Men när jag stod där nybadad på stenhällen var jag rätt nöjd med mig. Och lilla Pernilla inom mig var ännu nöjdare.

 

Annonser

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

5 responses to “Hitta sitt inre barn

  1. Pingback: Det går upp, och det går ner | Pernilla Alm

  2. Pingback: Det blir inte alltid som man har tänkt sig  | Pernilla Alm

  3. Björn Csrheden

    Var på kusten befann du dig? Jag kan inte riktigt känna igen mig trots mina vandringar på Skåneleden. Vi har gått utefter kusten från Skillinge till Brösarp. Visst är Österlen underbar.

  4. Släpp fram henne lite oftare min vän – det är roligt att läsa om vad som händer dig då! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s