Vi har så lång väg kvar att gå

Jag var 17 år och hade gått en termin på gymnasiet. Året innan hade jag varit i USA som utbytesstudent och när betygen kom till jul fick jag en femma i engelska. Jag hade slitit väldigt mycket, gjort att jag skulle osv osv, så jag blev väldigt glad över min femma. Jag har alltid älskat engelska och när jag gick i högstadiet hade jag 32 brevvänner runt om i världen som jag skrev till. Flera timmar i veckan skrev jag brev på engelska, jag bad de av mina brevvänner som hade engelska som modersmål att rätta mig om jag skrev fel. Den enda som vågade göra det var Anne-Marie från Lancashire. Hon var väldigt noggrann. Extremt.

 

Hur som. Hösten 1993 var jag 17 år och hade gått en termin på gymnasiet och kom hem med en femma i engelska. Glädjestrålande berättade jag det här för min farfar. ”Ja, det är väl inte så konstigt nu när pappa har betalat ett år i USA åt dig.”

 

Vad farfar glömde var att jag innan USA jobbade i över ett år för att få ihop pengar till året där. Jag började jobba som trettonåring och visst, pappa pytsade in en hel del mer pengar än jag hade fått ihop men ändå. Jag jobbade. Jag skrev brev på engelska. Jag var den som var i USA ett år och längtade hem men gick från den där tysta tjejen i hörnet till hon som inte kunde sluta prata. Det var jag som ”fick” min femma. Ingen annan. Det här fick min farfar höra så han förstod att han levde. Jag kunde ändå förstå varifrån hans kommentar kom, vi kom från olika bakgrunder, olika liv och olika möjligheter. Jag förstod det redan då, men gav inte farfar chansen att inte få förstå hur det såg ut från den driftiga sjuttonåringens perspektiv att bli nedgraderad så. Farfar förstod och bad om ursäkt.

 

Att SVT gör samma sak 2016 är bara unket. Bild lånad av Petra Jankov på fb:

 

Även Emanuel Karlsten reagerade:

Alltså. Ska man skratta eller gråta? På ett sätt FAN VAD NICE. Om man som tjej bara behöver få saker betalda för sig, så får man A i engelska. Eller om man får en kram från en snubbbe som är snabb så får man guld i OS. Wohooo! Vi är verkligen det coolaste könet. No pain, all the gain. Eller?

 

Det kan tyckas som småsaker att hetsa upp sig på. För vi FATTAR ju att SVT inte menade så med sin rubrik. Det fattar vi, för vi är inte dumma i huvudet. Men när dessa signaler sänds ut hela, hela, hela tiden så blir det så naturligt att vi inte ens tänker på det. Och där har vi ett stort problem.

Annat jag har reagerat på i helgen:

 

Ica Kvantum i Sickla säljer brudpar som signalerar lite märkligt kring det där med äktenskap, kärlek och jämställdhet:

 

14068077_10153857353657532_499323479734209345_n

”Jaha. Då var det kört. Då var man fotbojad for life nu då.”

 

13892038_10153857354077532_2655432895352910611_n

”Och nänänä lilla gumman. Du ska inte tro att du ska få dra iväg på egna saker. Du är min nu.”

Jovars. Det är säkert så att det uppfattas som lite roligt. Ironiskt. Och så. Men min farmor sa alltid ”aldrig så litet skämt utan minsta allvar.” Hon var klok hon.

 

Och klassikern. Upprepas nästan var helst det finns en man som sitter:

14039948_10155140898202785_3054994618820358352_n

 

Budskapet är tydligt: Jag är man. Jag tar mer plats. Jag är viktigast.

Uppdatering:

Jag postade brudparen på Ica Sicklas fb-sida:

Och kvinnor har kommenterat och är lika nyfikna / upprörda som jag. Den man som kommenterat reagerar med att posta detta:

Han blir snart glatt påhejad av annan man: 

”Hahaha älskar sånt här.. Man får ju starta dagen med ett leende iaf😂😂😂”

Som sagt. Vi har så lång väg kvar att gå. Men även med små små steg kommer vi framåt. Minns snigeln från igår.
 

 

 

 

 

 

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Vi har så lång väg kvar att gå

  1. Åh så glad jag blev när jag såg att jag hade hela fyra olästa inlägg från dig att läsa. Vågar en hoppas att du börjat blogga mer regelbundet igen? Och åh vad glad jag blir när jag läser och bara finner klokheter!

  2. Pingback: Tyvärr inte oväntat men … | Pernilla Alm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s