Viskar: Jag är författare

Häromdagen fick jag mitt tredje medlemskort till Författarförbundet. Jag är alltså inne på tredje året som medlem i Författarförbundet.  2015 fick jag ett stipendium på många kronor av dem, 2016 fick jag ett resestipendium av dem. Av de snälla människorna på Författarförbundet. 
 
Igår var jag på möte på ett av mina förlag. (Harper Collins, inför boksläpp 1 augusti). 
 
I måndags var jag ute och åt men kompisen jag skulle möta (Sandra Gustafsson, min författarkompis, men så mycket mer än det)  var lite sen så jag kom i samspråk med ett par vid bordet bredvid.
De initierade samtalet, jag ville inte störa, de var uppenbarligen supermegakära men den ena vände sig mot mig och sa ”Hej, har du haft ett bra nyår?”
”Hej”, sa jag. ”Jo, det har jag. Vi var i Dalarna och det var superskönt.”
”Är du från Dalarna?”
”Ja.” Sa jag. Som föddes på Huddinge sjukhus och aldrig någonsin bott i Dalarna, även om jag i tjugoårsåldern jobbade där i veckorna och åkte hem till Stockholm på helgerna. Så kom jag på mig. ”Nej, det är jag ju inte alls!”
Varpå vi asgarvade och började spinna loss på om jag satt på den här restaurangen (som inte serverade bubbel, hello?!?)  och bara ljög, och kanske inte alls hade en vän som var försenad. Så sa den ena i paret att hon aldrig skulle kunna sitta en kväll och ljuga, varpå jag sa att jag nog skulle klara det. För att förklara mig sa jag i en ursäktande bisats att jag är författare och van att hitta på saker.
Men trots att jag just nu skriver på min fjärde bok kändes det som en konstig sak att säga. För en författare är typ Hemingway. I mina ögon. And I have not quit my day job. I can’t quit my day job because I have a huslån and a billån. I don’t want to quit my day job för jag gillar det också. 
 
Men grejen är att jag började blogga som Skrivarmamma cirka 2007. Då hade jag en dröm om att bli författare. Det kändes nästan fånigt, trots att jag ALLTID har skrivit. Så klyschigt, men så sant. Men att jag skulle få en bok utgiven kändes omöjligt. Men ändå inte. Hence why I kept on …
Och nu när jag öppnar kuvertet, betalar 1700 kronor i årsavgift och stoppar in medlemskortet i min plånbok så tänker jag att jo, jag är nog en sådan där författare ändå. Och lite andra saker. Och det är väl tur det. Att bara vara en enda sak hade varit rätt trist.
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s