Author Archives: Pernilla

About Pernilla

Pernilla Alm är lärare och författare. Pernilla debuterade 2012 med relationsromanen "Alltid du" och utkom i augusti 2014 med debattboken "Läxfritt - för en likvärdig skola."

Uden dig

Min fina Utan dig släpptes i Danmark i augusti. Den får fina bloggrecensioner! Känns väldigt fint, att läsa om min bok som jag släppte 2015. Jag tycker själv väldigt mycket om den boken. 

Den ser lite annorlunda ut i Danmark dock. 

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Varför?

 

När jag gick i högstadiet hade vi en stående biologiläxa varje vecka. Skriv fem frågor på texten, varav en varför.  Varför gav mig alltid mycket huvudbry, vi var ju nämligen tvungna att svara på frågan också.

Den där varför, den är inte helt att leka med nämligen. Jag har tänkt mycket på det ett tag.

Varför något händer.

Varför det inte händer.

Varför det ändras.

 

Och varför är varför första frågan många människor ställer sig när något omvälvande händer?

Varför är det alltid viktigt att veta orsaken till något som har hänt? Som att det alltid går att hitta en orsak, som att livet är en felsökningsprocess som man i svaret på varför kan rätta till. Kanske för att man vill säkerställa att det omvälvande, läskiga eller hemska aldrig någonsin händer igen?

Varför? Man kan inte alltid veta varför. Ett svar på en varförfråga är komplicerad att formulera. Kanske kan man inte det förrän långt efteråt.

Man kan fundera på vad som hände utan att någonsin komma fram till varför. Och det kanske är okej, kanske behöver man inte alltid veta varför. Ibland bara är det som det är.

Och när någon berättar något livsomvälvande, jobbigt eller liknande för dig. Fråga inte vännen ”varför?” då. Ge en kram. Ge stöd. Finns. För ärligt, ett varför är inte till för din vän. (Jag lovar, vännen funderar inte på något annat än just det och har inte ett svar). Den är till för dig för att du är nyfiken. Och det behöver inte en vän i en sådan situation. Den behöver en vän, inte en rumpnisse.

 

hqdefault

 

 

 

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Pernillas sommarläsning del 2

Det tog inte så många timmar. Ibland lite väl vardagligt banal, men på ett igenkännande sätt. Flera gånger skrattade jag lite högt åt huvudpersonen Cecilia och tänkte skamset på … Ja. Mig själv. 

Från Adlibris:
”Internationell supersuccé – över 2 miljoner exemplar sålda över hela världen, översatt till 35 språk – snart som film!

Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig…
Internationella succéförfattaren Liane Moriarty har skrivit en gripande, tankeväckande roman. Hon berättar om ett äktenskapsdrama med också om flera personers livsdramer. Den brännande frågan är: Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?”

I boken får vi följa flera olika karaktärer och deras liv. Framförallt hur deras liv vävs ihop.

Okej. Två miljoner har inte fel. Det är underhållande, det är lättläst, det finns igenkänningsfaktorer, det finns ”SHIT, tänk om det hände mig!” Den funkar fint på stranden/hängmattan/regniga stugan. Absolut! 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Pernillas sommarläsning del 1

Jag var nyss på Mallis. På Arlanda köpte jag ett par böcker. (Eftersom de tre böcker jag hade packat nog inte skulle räcka och för att jag inte kan gå förbi en pocketshop på flygplats utan att gå in). 

Jag läste just ut den här:


Jodi Picoult är en bortglömd favorit, när jag såg hennes namn tänkte jag att det blir bra!
Och det blev det. (För handling, läs baksidan). 

Det finns väldigt mycket att fundera på i boken. Vad får en person att ge upp, och en annan inte? Vad får vissa personer att stå upp för sig, och andra att bara låta saker bli som de blir? Och den stora frågan genom hela boken: Är vi alla rasister på något sätt?

Boken var extra intressant att läsa just nu när debatten kring barnmorskan som vägrar utföra aborter varit aktuell ett tag. Här blir perspektivet annorlunda; patienter väljer bort personal. 

Rekommenderar jag denna bok? Ja! Jag kunde inte slita mig och bär med mig många tankar från den. 

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Läxhjälp

Boken jag slitit med det senaste året, gick ÄNTLIGEN i tryck i torsdags! 

Borde bloggat det då men skyller på HELT SLUT. Det har varit ett år som heter duga.

1 augusti kommer den i alla fall:
Läxhjälp – boken jag önskar INGEN behövde … 

Se varför här.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Slipping through my fingers

Det har varit skolavslutningar i dagarna … flera. Själv var jag på tre stycken. Två på jobbet, en med ett av barnen. Min FB svämmade över av bilder på skolavslutningar vilket fick mig att skriva ett surt inlägg om att folk ska sluta posta andras barn på FB.

Men det var inte det det här inlägget skulle handla om. Fast det är en viktig grej. Ge f-n i andras ungar på nätet.

Jag försökte i flera dagar innan avslutningen få mina nior att bli lite gråtmilda. ”Tänk, nu är det sista gången vi har engelska tillsammans.” INGEN såg ledsen ut. ”Nu är det sista lektionen i spanska.” Nästan alla nästan jublade. ”Men nu, nu är det sista handledartiden tillsammans.” Suckar av lättnad drogs. ”Men kan ni inte gråta lite grann i alla fall?” Nej. De var inte ledsna. Alls. Förrän det blev avslutning och det verkligen var den allra sista gången.

När något håller på att ta slut för mig är jag väldigt dramatisk. Jag har bott på många platser, pluggat på flera. Ofta vetat att nu, nu är det här sista gången som …. Och det gör mig alltid sorgsen. Och jag tänker mycket på att ha, och snart inte ha och funderar:  Är det bättre att veta vad man snart förlorar, eller bättre att det bara plötsligt rycks bort?

Jag minns när min farfars syster fick cancer i magen och plötsligt låg för döden. Vi åkte till staden hon bodde i, hälsade på henne på sjukhuset. Vi hade tagit med det fotoalbum från hennes och farfars uppväxt, som hon hade bett om. Vi tittade i albumet, vi småpratade. Snart var hon trött och sa att hon behövde sova. Vi sa hej då. Och jag visste att det verkligen var hej då. Jag log tills jag kom ut ur rummet, sedan stod jag utanför och bröt ihop. Precis utanför hennes dörr stod jag och grät över att jag aldrig någonsin skulle se henne igen. Hon som skickade sina fantastiska kokosgifflar till mig när jag var liten. I paket på posten. (Det var på den tiden posten faktiskt levererades i tid). Hon som tog emot med öppna armar och lagade mat hela dagen när jag skulle försöka köra upp innan sommaren och enda tiden som fanns i hela Sverige var just i hennes stad. (Jag klarade mig inte, fick körkort i Stockholm till slut).

Jag har just slukat Handmaid’s tale på HBO. Jag älskade boken (som kom ut 1985) när den ingick i min kurslitteratur på universitetet på 90-talet och blev lite eld och lågor när jag såg att den kom som serie. Jag var lite på min vakt, skulle serien nu förstöra min bok? Nej, so it did not. Tvärtom. Grymt bra serie, se!

I Handmaid’s tale blir det väldigt tydligt hur det kan vara att ha haft, men inte längre ha. Parallellerna till Andra världskriget är tydliga. Eller hur man idag tvingas fly från t.ex. Syrien. Eller Trumps unkna gammaldagsa värderingar. I serien har USA har tagits över av religiösa fanatiker och kvinnors rättigheter är plötsligt long fucking gone. Totalt. Kvinnor får t.ex. inte längre läsa och männen bestämmer precis allt. Rätt män, för all men are totally not equal. Kvinnor som nyss hade jobb, inkomster och rättigheter, förlorar allt. Inklusive sina familjer och sina barn.

Handmaid’s tale är extrem. Tycker jag, där jag sitter med mina rättigheter och mina bankkonton som fungerar. Med massor av  böcker och tidningar omkring mig. Som jag kan plocka upp när sjutton jag vill. (Eller iaf när jag har tid och lust). Med mitt bloggkonto, mina övriga sociala medier och min mobil. Jag har alla möjligheter att göra det mesta jag vill. Men Handmaid’s tale visar tydligt hur fort det kan gå. Hur fort allt kan ändras.

Ja, jag vet att det är på tv.  Men faktum kvarstår. Saker ändras. Saker tar slut. Människor och saker slutar att finnas. Ställen ändras. Livslägen också. Men det vi sällan lyckas tänka på just precis då, i slutet, är vad som kommer sedan. Att det kanske är något bra. (Nu tänker jag bort Handmaid’s tale lite). Och vad vi definitivt inte tänker på är vad vi har, och borde uppskatta medan vi har det.

En vän till mig sa en gång att han inte vill leva statiskt. Att det är värdelöst att knyta upp sig i boenden och saker – då händer ingenting med livet. Han säger ”jag älskar förändring och nystart!” Och jag funderar mycket på det, hur det är att vara statisk och vad priset för det är. Och tvärtom. Vilket är priset för den totala friheten? Det flexibla och det ständigt föränderliga? Och vad är det som definierar dig som person?  Det du har? Vad händer då när du inte längre har det? Vem är du då?

 

 

Man föds och man dör. Saker börjar. Saker slutar. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

Nu är i alla fall vårterminen 2017 över. Läsåret 16/17 lika så. Och i höst blir det nystart.

 

 

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

12 juni 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized