Kategoriarkiv: Kollegor

Kom hem

Till den här i brevlådan. TACK Suss! ÄNTLIGEN i mina händer!

20140512-182551.jpg

Så passande nu när jag sitter här med nackspärr och igår la sista handen vid slutredigeringen. Nu går manus till redaktör, korr, sättning, korr och tryck. Sedan i en butik nära dig. Om du är ivrigt lagd kanske du vill bevaka boken för att inte missa när den släpps? Officiellt släppdatum är 20 augusti men jag har hört att den kan komma att finnas i lager ett tag innan dess ….

Ikväll är det du och jag i sängen Suss!

Annonser

1 kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola, Pernilla Alm

Vem är det som bestämmer här?

Min favvoförfattare Douglas Kennedy skrev den 24 april på sin Facebooksida så här: (Obs, långt). (Och under hans citat kommer mitt babbel – också långt).

”Last night I attended a ravishingly sung and conducted (by James Levine) performance of Mozart’s ‘Cosi Fan Tutte’ at the Met. Three and three quarter hours passed by with fleeting speed. It was the last of the great Mozart/Da Ponti collaborations. And although it is formally farcical (a noblemen convinces two officers to pretend they are off to war and then to dress up as different suitors to test the fidelity of their financées), DaPonti’s witty, yet psychologically shrewd book – coupled with Mozart’s ever-sublime music (he really could express wonder and longing in the same phrase – lift the opera out of the comedic and into something more resonant and profound when it comes to the human condition. The struggles we all have with notions of loyalty – but, most tellingly, with the ability to be loyal to ourselves and still honor the need to conjoin with another. Da Ponti also points up regularly the absurdity of depending on a beloved one for your happiness. There is a well known recitative, when Don Alfonso (who has set up this entire masquarade – and is profoundly cynical in matters of the heart) sings:
”He who builds his hopes
On a woman’s heart
Ploughs the sea
And sows on sand
And hopes to snare
The wild wind in a net”.
Now I have plenty of women friends who have also made that same mistake with men. Da Ponti‘s point is that we all understandably look to love as a cure-all for ‘la condition humaine’… whereas love is, without question, perhaps the most intense and emotionally vulnerable part of ‘la condition humaine’. Which raises a question, about which I would like to hear your thoughts (especially as it is a pet theme of mine that appears in all my fiction): do we make a grave mistake by allowing someone else to be responsible for our happiness? Or, to put it another way, is it ourselves (and ourselves alone) who decide whether or not to embrace happiness or unhappiness… or that great muddle most of us (myself included!) inhabit in between.”

 

Jag tycker att Douglas Kennedy ställer en extremt viktig fråga. Jag brukar fundera över vad som får mig att känna mig nere och det är ju just de tillfällen när jag låter hur andra har betett sig mot mig komma för nära. När jag låter deras handlingar, tankar eller ord komma till mig. Det kan också handla om när mina förhoppningar på hur andra ska vara eller göra inte stämmer med verkligheten.

Jag blir också nere när folk jag bryr mig om mår dåligt av olika anledningar. Jag kan vakna på natten uppjagad eller ledsen över något som hänt någon jag bryr mig mycket om. Kan gå och grunna på saker som någon annan grunnar på.  Jag är otroligt dålig på att hålla andras känslor, andras bekymmer och andras handlingar ifrån mig. Jag är för lojal. Jag bryr mig för mycket. Jag är så lojal att det ibland blir löjligt, någon har flyttat ut ur mitt liv för flera år sedan men jag står fortfarande kvar och har personen som ”favorit” i telefonlistan, minns hans/hennes födelsedag och undrar vad som hände. För vi var ju något. Vi var vi.

Så här kan man ju inte gå runt. Det fattar man ju. (Jag vet att jag överanvänder ju men det här är ju inget bokmanus så jag får ju). Med man, menar jag – hör och häpna – jag! Jag försöker bli bättre. Försöker tänka att folk kommer och går men förhoppningsvis finns det några viktiga relationer som består. Folk försvinner, folk mår dåligt och folk gör mig besviken – livet är så. Mitt i allt det måste jag hålla kurs, på något sätt. Den enda som kan hålla mig rätt är faktiskt jag. Och jag kan inte rädda alla. Och jag kan inte låta besvikelse äta upp mig. Det någon annan gör är inte det jag gör.

Jag brukar tjata om hur jag för några år sedan, i och med en närståendes hjärnblödning, fick ett nytt perspektiv på tillvaron. Jag började sålla. Välja. Känna efter vad jag vill. Jag började också säga ja till mer saker. Istället för att inte ”orka” eller ”skjuta upp.”  Sedan dess försöker jag välja rätt. Det går inte alltid, såklart. Det händer saker som drar ner, förstör och skaver. Men ändå. Lite kan jag hjälpa till med själv.

Jag försöker börja dagarna med att tänka på allt som gör att mitt liv är bra. Se det positiva. Försöker att inte hänga upp mig på dåliga saker/personer. (Fungerar sådär). Jag försöker också avsluta dagarna med att tänka på vad som har varit bra. Idag t.ex: Ett jättefint telefonsamtal. En löneförhöjning. Ett fint möte mellan mig och en annan person. Men ändå – jag försöker. För som DK säger: ”to put it another way, is it ourselves (and ourselves alone) who decide whether or not to embrace happiness or unhappiness.”

 

Min författarkollega Christina Stielli har just skrivit en bok som jag tror handlar precis om det här. Jag vill vara glad!

 

jag-vill-vara-glad

 

Den ska jag köpa! För jag vill vara glad. Inte sur. Inte bitter. Inte arg. Inte deppig. Jag vill faktiskt mest vara glad. Och nobody puts baby in a corner.

 

 

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker

Tills kärleken skiljer oss

Efter jobbet rattade jag min svarta (svårt att se under smutsen dock) vapendragare genom stan till Äppelvikens bokhandel för att gå på release för Anna Lönnqvists debut för ”Tills kärleken skiljer oss.” Jag hade aldrig träffat den trevliga Anna förut så det var roligt att få göra det! Mötte också en massa gamla godingar, bland andra var ”min” lektör Jenny Bäfving på plats. Så mysigt att hinna prata en stund.

Susanne har bloggat duktigt med bilder. Me? Not so much. Som vanligt. Men några tog jag:

 

20140424-231132.jpg

20140424-231144.jpg

20140424-231151.jpg

Här finns en aptitretare:

 

Efter en väldigt trevlig kväll körde jag hem genom ett nästan biltomt och värkande vackert Stockholm. Sommaren är runt hörnet, även om jag i morse fick skrapa bilen… Nu har jag nyss jobbat klart för ikväll så natti natti.

 

 

 

 

 

4 kommentarer

Under Kollegor, Releasefest

Författarbesök

Idag hade vi rättningsdag av de nationella proven och jag körde hårt från 7-12, tog en snabblunch vid uppsatserna (var väldigt noga med att inte spilla på dem) och mötte sedan spontant upp med dotterns klass som skulle till biblioteket på författarbesök. De fick förmånen att lyssna på Peter Arrhenius berätta om sitt skrivande liv.

För det första var dotterns klass exemplarisk. De satt fint och lyssnade, de ställde många spontana frågor men hade också förberett frågor innan (bakom varje exemplarisk klass ligger hårt och långvarigt arbete av lärare och föräldrar som ibland kan upplevas något strikta och tjatiga). För det andra var också Peter exemplarisk. (Bakom varje exemplarisk författare ligger många års träning. Och lärare. Och föräldrar). Han berättade om sig själv, sina böcker och om hur man skriver en berättelse. Barnen fick lära sig att man behöver 1) en huvudperson 2) något som händer och 3) en massa problem och såklart lösningar på problemen. Om man har allt det där – då blir det spännande. Peter berättade också hur mycket man jobbar med en text, det här var något som fascinerade eleverna. Deras lärare och jag nickade nöjt – det är det vi försöker lära våra elever. Man jobbar om texten ett par gånger. Ju. Förutom när man skriver nationella prov, då ska man klämma ur sig en text på tid och utan hjälpmedel och sedan betygsättas på den.

Jag lärde mig att Peter är en av manusförfattarna bakom Welcome to Sweden – en tv-serie som jag faktiskt tittar på och tycker är rolig. Jag ser ju aldrig på tv så det är ett gott betyg. (Eller? Om jag aldrig ser på tv så kanske det innebär att jag inte har så mycket att jämföra med? Äh. Jag gillar den som f-n!)

Vid middagen nyss berättade dottern att hon tyckte att det var jätteintressant att lyssna på Peter. Mest intressant var tydligen att höra om hans böcker.

Här berättar Peter om sin anteckningsbok där han skriver ner alla sina idéer. Den är jättetjock och från mitt håll såg allt väldigt prydligt ut. Jag undrar om han har en annan också, där han har första utkastet idéer?

20140409-203833.jpg

 

Efter vi var klara med Peter gick jag en sväng och hälsade på lite kompisar.

20140409-203840.jpg

 

20140409-203845.jpg
Jag passade också på att låna några kompisar – tänk på mig när ni cashar in biblioteksersättningen, darlings.

Sedan åkte jag hem och fortsatte att bedöma uppsatser och se där – till slut blev jag klar. Jag är imponerad, det blev många A och B både i engelska och spanska. Inte ett enda F. Detta i skolan som är i KRIIIIIS.

Och ja, nu är kvällspasset inlett. It’s me and the läxbook. Det går bra. Jag har  en huvudperson. (Läxan). Jag har en hel del problem (Läxor och följder av dem). Och jag har lösningen. (Inga läxor!) Easy peasy. Eller… ? Gaaaaah. Deadline på sista, verkligen sista versionen 30 april så bye bye fritid. Igen.

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola

Josefine Lindén

jossan

Josefine tar gruppselfien till en ny nivå!

Har debuterat idag. Det har hon väntat länge på. Och ÄNTLIGEN! Det var ett toppengalej och alla var där. Verkligen alla. Så fort jag försökte flytta mig en meter dök det upp någon jag kände. Så kul att träffa så många, var usel på att fota men oh well.

Kvällens bonus var den fantastiska sånginsatsen från huvudpersonen herself och senare också fin uppbackning av Susanne Boll. Jag kommer aldrig våga ha en releasefest ever igen om man måste sjunga på dem. (INGEN vill höra mig sjunga, jag lovar).

20140320-220321.jpg

Förläggare Nina och Josefine.

20140320-220329.jpg

20140320-220342.jpg

Josefine läser ruggig scen.

20140320-220355.jpg

Josefine med boy band. Vilken röst hon har den där Jossan! Jösses! Och hon hade rätt, the boy band var snyggon.

20140320-220408.jpg

20140320-220417.jpg

20140320-220427.jpg

Och så fort Susanne hade blivit uppropad drog Susanne igång med att lägga upp allt på sociala medier. Jag är imponerad – det är inte alla som kan gå upp och sjunga och instagramma samtidigt.

20140320-220435.jpg

20140320-220444.jpg

Den här duon bör få en fortsättning! Så bra!

20140320-220452.jpg

Anna Von Schéele och Nina Ednertz.

20140320-220500.jpg

Varg och Susanne. Vi brainstormade idéer till deras release i maj. Jag hoppas att minst några av dem blir av.

1904136_674598412582613_925497753_n

20140320-220510.jpg

Just det. Vi firade en bok också.

20140320-220516.jpg

Suss och moi.

Sedan körde jag hem Anna VS och Sandra G och släppte av Suss på en gata någonstans på Kungsholmen. Hoppas hon kom hem ordentligt. Det gjorde jag, till sen middag och … eh … lite jobb. Natten är liksom ung.

20140320-231823.jpg

20140320-231829.jpg

2 kommentarer

Under Debutant, Kollegor, Kompisars böcker, Mingel, Releasefest, Uncategorized

Är mars slut snart? Och HJÄLP, mars får inte vara slut snart!

Det är dålig aktivitet här. Pga jag skriver. Jag jobbar, jag skriver och jag intervjuar. Just nu mest jobbar och intervjuar – inget skrivande. Men det kommer. Väldigt snart ska allt vara färdigbakat i ett så kallat råmanus. Väldigt snart är 31/3. Och det är verkligen bara runt hörnet. Och för varje person jag intervjuar dyker det upp nya tankar och spår och jag känner att jag vill stoppa tiden för jag behöver mer. Samtidigt som jag vet hur det fungerar. Man måste dra en gräns. Men det är så förbaskat roligt och intressant att jag inte alls vill sätta en gräns. Förutom härom kvällen när jag var jättejättejättetrött och undrade om min hjärna var övertrasserad.

Imorgon är det författardag. En hel dag att grotta ner sig. Tre intervjuer inbokade.

Och en sak jag inte hunnit haussa här:

ÅSA HELLBERG SLÄPPER BOK NU! Och på lördag är det release! Det tar jag mig tid för trots väry busy med läxbok.

1 kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läxfritt - för en likvärdig skola, Läxor

I augusti händer det grejer!

Som jag har tjatat på henne. Queen of krönikor, Queen of härliga skratt, Queen of träning, Queen of mingel, Queen of Fucking Everything. Skriv en bok! Har jag sagt. Och tjatat lite. En person som har så mycket att berätta och skriver så bra, det får inte finnas att det inte blir en bok då.  Och till slut så bestämde hon sig. I augusti kommer Pamelas bok ”Jag ska inte dö idag.” Nej du Pammis. Inte idag, inte imorgon, inte i övermorgon. Fan heller.

Du följer väl Pamelas fantastiska blogg förresten?

bild-kopia-10-e1337540281609

Och just det. Så kommer det en liten bok mot läxor också. Men vad är väl det för en värdslig sak, när man tänker efter?

1 kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läxor, Processen, Skrivande