Kategoriarkiv: Lärarrelaterat

Så mycket kärlek

Det är midsommarmorgon och innan jag sätter fart med allt som behövs fixas slökollar jag Facebook. Klickar på en video ”som några lärare har gjort”.  Och snart sitter jag och gråter. Det är så sjukt fint gjort. Mitt i en brinnande vårtermin har ett gäng lärare:

Planerat. Samlats. Diskuterat. Bestämt. Händer ju inte på en pisskvart hos lärare direkt.
Genomfört. Ganska många timmar om man slår ihop alla som är med.
Någon har klippt ihop. Det tog nog också en stund.

Detta har de lyckats med mitt i vardagen med slutuppgifter. Med prov. Med betygsättning. Med vanlig, daglig verksamhet som också ska rulla har de fått ihop det här.

Förstår ni hur mycket kärlek som ligger bakom den här filmen?

 

 

Annonser

2 kommentarer

Under Lärarrelaterat

Läxskriet från Björklund, pressen och annat löst folk (t.ex. en kommun):

I måndags (igår) fick vi veta att Hallstahammar vill försöka bli en läxfri kommun. Jag var på Radio Stockholm  och pratade om min bok Läxfritt – för en likvärdig skola och det var läxsnack hela dagen i den kanalen. Idag tas Hallstahammars beslut upp av olika ledarskribenter.

I DN ger Elsa Kugelberg Vänsterpartiet bakläxa, eftersom de vill bli läxfria. Det är inte alls en bra idé, menar Kugelberg. ”Utbildningsminister Jan Björklund, som själv inte drar sig för att från Rosenbad röra runt i saker på klassrumsnivå, tycker ändå att här går gränsen. Om Hallstahammar klubbar igenom förslaget hotar han att sätta stopp för kommunpolitiker som vill lägga näsan i blöt. Det vore bra. Politiska pekpinnar om läxfrihet passar bäst i drömmarnas (och kanske barnprogrammens) värld.”

Aftonbladet tänker en aning annorlunda. Irene Wennemo är också påläst. När man är det kan man lättare tänka lite utanför boxen. ”Det är uppenbart möjligt att ge läxor som förbättrar skolresultaten. Men det verkar också vara möjligt att göra helt fel. I Hallstahammar har de möjligtvis förstått att så länge inte skolan lyckas ge läxor som förbättrar skolresultaten, bör de kanske låta bli.” Wennemo tar också upp det här med läxhjälp. Just nu försöker Sveriges politiker överträffa varandra med pengar till läxhjälp. Titta på Norge, säger jag. Säger också Wennemo. (Läs mer om det i min bok i augusti).

Men själva huvudfrågan då? Ska en kommun få bestämma om det här med läxor eller inte? Det borde väl vara upp till läraren? Det är en komplex fråga och jag tänker så här: Det är inte bara att bli läxfri. Man kan inte bara ta bort läxor. Man måste ersätta dem med något annat. (Omfördelning av stödlärare, tid till studier i skolan, helst med behöriga pedagoger, utnyttjande av lektionstid etc). Och till det kan man behöva resurser. För den enskilda läraren är det svårt (omöjligt faktiskt)  att besluta om dessa resurser. Då kan det vara bra om politikerna beslutar för då måste de också ta ansvar för att det blir något annat i stället. Jag ogillar tvång, både som privatperson och som yrkesperson. Men i den här frågan är jag lite kluven och tänker att det går att jämföra med föräldraförsäkringen. Jag var jätteupprörd när man drev igenom att vissa dagar inte gick att överföra till den andra föräldern, för att tvinga hem fler pappor. Jag tänkte inte hela varvet då. Jag tänkte inte på att tvånget kunde göra oss en tjänst, att den kunde öka jämställdheten. Och om alla ska gå runt och göra som ”de tycker är bäst” kommer det aldrig att bli vare sig en ordentlig förändring och förmodligen inte heller riktigt bra. (Eftersom alla inte alltid tänker hela varvet innan de drar i bromsen, backar bandet och tänker på hur det alltid har varit förut).

Det kommer i alla fall att bli spännande att följa det här och jag hejar på Hallstahammar. You can do this!

20140617-174839.jpg

Lämna en kommentar

Under Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola, Läxor

Utlottning av föreläsningar

Min författarkollega Christina Stielli skriver inte bara bra böcker och grymma blogginlägg, hon föreläser också. I helgen läste jag på hennes Facebooksida att hon lottar ut en föreläsning. Hon pratar om ”arbetsglädje och medarbetarskap eller om barn och unga i de sociala medierna, föräldraskap eller varför det är så bra att gilla sig själv.” Bra idé, tänker jag! Jag har tänkt att komma igång med föreläsningar om (trumvirvel)  läxor! Och hur smart är det inte att lotta ut en gratisföreläsning! Bra idéer är till för att spridas så härmed utlyser jag en tävling. För att inte konkurrera med Christina tar jag vecka 33 (hon lottar ut under vecka 32).

Maila mig och berätta varför just din skola ska vinna en gratis föreläsning om läxor. Saker jag tar upp:

  • Läxor och en likvärdig skola
  • Aktuell läxforskning
  • Läxor och skolplikt
  • Olegitimerade läxhjälpare
  • Glosor och multiplikationstabeller
  • Ansvar och läxor
  • Föräldrars insyn i skolarbetet
  • Fritid och stress
  • Konflikter och läxor

Ni måste av praktiska skäl finnas i, eller väldigt nära, Stockholm, och vilja ha föreläsningen vecka 33. Berätta därför också var ni finns, hur många ni är och vilken dag ni skulle kunna. Jag drar vinnaren på torsdag.

 

På tal om Facebook. Jag har startat en sida för boken Läxfritt – för en likvärdig skola där. Gå in och gilla om du vill ha uppdateringar om boken och annat som har med läxor och skola att göra.

20140425-170700.jpg

1 kommentar

Under Föreläsning, Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola, Läxor

Den där vårterminen i kaos

Och nu känner inte lärarna på skolan i Thomas Petterssons artikel heller igen sig. (Jag skrev ett blogginlägg igår där jag berättade att jag inte känner igen mig i bilden av skolan).

– Personalgruppen står bakom ledningen. Vi känner inte igen oss. Visst finns det problem, det gör det i alla skolor, men inte i den omfattning som han skriver, säger Sonny Bärzén, fackligt ombud för lärarförbundet på skolan.

Vidare ur DN:

Thomas Petersson var medveten om att kommunen och skolan skulle reagera på hans inlägg. Men han är övertygad om att deras motbild inte är entydig och att vissa av skolans lärare delar hans uppfattning. Samtidigt påpekar han att artikeln är ett koncentrat av hans fem månader på skolan, graden av stök och problem gick i perioder.

– Det är inte någon vardagsbild utan det handlar om att beskriva en grundläggande resursbrist och ett attitydproblem hos eleverna. Att det är så tror jag många lärare håller med om, säger han.

Nu är det så här klassiskt igen. Vem ska man tro på? Omöjligt att veta. Och förstås finns inget rätt svar.

Vad jag undrar är dock VARFÖR vi ständigt måste skriva om hur dålig svenska skolan är? Varför är det det som ältas i pressen, gång på gång? Jag menar inte att vi ska sticka huvudet i sanden och låtsas som att det inte finns problem. Det är klart att det finns. Men vi kunde någon gång få sträcka på oss lite också. Någon kunde skriva om allt bra som händer. När får vi se rubriken:

93% av eleverna i skolan tycker att de har BRA lärare

Eller:

100% av eleverna i Pernillas klass klarade de nationella proven

(Kanske inte en nationell nyhet men ni fattar vad jag menar. Och japp, 100% inte bara klarade – de rockade).

När kommer de POSITIVA rubrikerna om skolan?

Om 6 år saknas 43 000 lärare. Är det konstigt?

 

Lyssna på Petter!
”Vi behöver någon som ger våra barn en bra start. Någon som går upp varje morgon och möter dem, som om varje dag var den första. Någon som ser individen bakom varje ansikte, varje namn, varje läs- och skrivsvårighet och bakom varje ursäkt varför läxan inte är gjord i tid. Vi behöver en lärare.”

Jag ryser. Och fäller en tår. För det är precis så det är.

Uppdatering:

Nu har jag läst kloka Fröken Ann. Som skriver:

När en journalist väljer att skildra sitt korta inspel som lärarvikarie på en skola i Stockholm är det inte så förvånande för oss som valt att välja lärare som yrke, att fokus läggs på kepsar och mobiler. Det förvånar inte heller att journalisten inte känner att han lyckats med sin lärargärning. För han har inte verktygen att klara den komplexa vardag han möter. Han har heller inte verktygen att förstå att hans välsvarvade text där han vägt varje ord på guldvåg för att skapa en berörande text inom ramen för det som är hans profession, blott är en text utan djup. De ord han skriver är säkert sanna, men det är ord från en lekman på djupt vatten. En man som aldrig läst en dag i sitt liv på läkarlinjen, men som klivit in för att göra sitt livs enda operation. Det är en persons text, en persons upplevelse, en persons skildring och framför allt – en journalists skildring av sin egen erfarenhet av ett helt annat yrke. Och texten andas något som jag i min lärarroll har mycket svårt att ta till mig. Men det är okej. För det är en ögonblicksbild fotograferad av en person som aldrig tidigare hållit i kameran och aldrig någonsin fått veta hur han ska hålla i den. Och den verkliga storyn här är det faktum att det finns så få utbildade lärare att skolorna måste anställa journalister som lärare. Det är den verkliga stölden i den här verkligheten. Vi rånar våra barn på det de borde ha all rätt till – utbildade lärare.”

Word Ann! Läs hela hennes inlägg här.

1 kommentar

Under Alltid du - the soundtrack, Lärarrelaterat

Den blomstertid nu kommer

Jag är just hemkommen från min skolas avslutning. Det kan hända att vi har de bästa avslutningarna ever. Jag känner nämligen så här varje år, att det är grymt. Vi har så många som bjuder på sig själva och anstränger sig för att göra sitt allra bästa. I år hade vi t.ex. elever som sjöng, rappade och dansade för sina kompisar. I en fullsatt aula. Kompisar, föräldrar, syskon och lärare såg allt.  De var grymma, modiga – sjukt coola. Vi lärare sjöng för eleverna. Jag är ledsen att vi missade hoppslutet som vi satte så snyggt förra året.

I år lämnade jag en nia och det är alltid vemodigt. Som sjutton vemodigt. Jag tänker alltid att jag borde hålla ett tjusigt tal. Så börjar jag skriva ett. Och så lägger jag ner. Pga är en sådan som gråter för lätt och är en sådan som avskyr att gråta när andra ser. Så jag gör inget tal. Härom veckan, de vet inte det, så grät jag när de lämnade mitt klassrum för sista gången. Jag stängde dörren och grät. För de LÄMNAR MIG. Varenda jädra år lämnar någon mig. Och hur skriver man det fint utan att bryta ihop?

Det är så märkligt. Vi har delat tre år och plötsligt ska vi inte ses flera dagar i veckan längre? Ni ska alltså vidare i livet? Mot nya utmaningar? Jag ska alltså inte öppna dörren och hitta er i klassrummet varje tisdag efter lunch? Och ni ska inte servera mig fler noveller och citat och tankar? Och hyssja åt mig och säga ”we’re disgusting” när ni menar ”we’re discussing.” (Okej, det var i sjuan). Jag hittade era Titanic-uppsatser idag. Också från sjuan. De gav mig många goda skratt. Vad som finns nu och vad som fanns 1912, inte alltid helt lätt att hålla koll på. Underbara!

Idag när jag åt lunch läste jag den här artikeln i DN –  Rapport från en vårtermin i kaos. Det är nedslående läsning. Det är oerhört sorgligt att det existerar sådana här skolor. Björklund tycker att det är bedrövligt, att det är sådär i skolorna. Han menar att det inte är en genomsnittlig beskrivning men att det finns ordningsproblem lite här och där och regeringen håller på och donar med sin utredning om mer ordning och reda. Det är en flathet i vuxenvärlden, tydligen. Vi behöver ta fler mobiltelefoner och ha fler ordningsregler. Tydligen.

Jag känner inte igen mig någonstans. Och jag inser att det är lyckligt för mig. Jag jobbar i en skola som har gott rykte, där elever och lärare respekterar varandra. Där föräldrar gärna samarbetar med skolan. Där 93% av eleverna tycker att de har bra lärare. Där 95% av eleverna känner att andra elever bryr sig om dem. En annan grej vi har i vår skola är hyfsade löner. Jag säger hyfsade för jag tycker att de borde vara högre. Men de är redan bland de högsta i Sverige. Vi har också en väldigt hög andel behöriga och legitimerade lärare. Vet ingen siffra men vet att den är hög. Vad har vi mer? Det material vi behöver. Funktionella lokaler. Speciallärarteam. En dator/ipad till alla.  Skolpsykolog, kurator, sjuksyster. En öppen expedition. Tre rektorer som arbetar hos oss, ingen annanstans. Bibliotek. Skolvärdinna. Särskola. Elevkafé och fritidsledare. Datorsnubbar. Och sköna lärare och elever. Framförallt sköna lärare och elever. Framförallt sköna lärare. Jag menar elever. Det är skrämmande att skillnaderna kan vara så stora. Upprörande.

En elev sökte upp mig idag. Sa: ”Jag kommer att sakna dig Pernilla. Men du har lärt mig spanska och varje gång jag pratar spanska kommer jag att tänka på dig.”

Det var det bästa betyg jag någonsin kunde få. Det är därför jag står ut med Björklunds utspel. Det är därför jag står ut med ogenomtänkta reformer. Det är därför jag inte cashar in mer pengar än jag kanske skulle kunna göra på ett annat jobb. Det är därför jag är lärare. För jag kan uträtta något. Jag kan göra skillnad för någon. Jag jobbade på ett IT-företag ett tag. Höll på att dö av tristess, det var tur att det kom en finanskris och gav mig sparken, så att jag hittade tillbaka till skolan. Det är där det händer.

Hörni, niorna. Jag kommer att sakna er. Som fadriken. Men jag vet att ni, mina kollegor och jag har gjort vårt jobb. You are good to go. Det kommer att gå bra. Vad folk än tror om svenska elever, lärare, resultat och skolor.

Lyssna på den här. Ordentligt. (Men blunda lite i början, ni är inte 18 än).

 

Och så kommer ni tillbaka och kramas så fort ni har chansen. Ok?

 

 

 

3 kommentarer

Under Lärarrelaterat

Jannes fuskjobb

Daniel Sjölin skriver till sin nya granne Jan Björklund: ”Själv är jag mer bekymrad över att min tjej – som extatiskt såg fram emot skolan med alla kompisar – tappade lusten efter bara två månader. Spelar ingen roll hur många floder i Norrland hon kan rabbla om hon inte känner någon vidare glädje över en tredjedel av sin barndom – skolgången. Äsch, hon klarar sig. Vi är ju akademiker vettu. Men Janne, har du tänkt på hur det blir där hemmen kanske inte kan bidra med läxläsning? Ibland inte ens trygghet? Har du tänk på alla de barnen?”

Precis så. Heja Daniel! Läs hela krönikan här.

1 kommentar

Under Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola, Läxor

Är du lärare? Jaha suck.

När jag pluggade till lärare lekte jag med att presentera mig på olika sätt när jag träffade nya personer. Alla sätt var jag.
”Hej, jag heter Pernilla och jobbar på Ica.” (Flackande blick, herregud – har hon inga ambitioner?)
”Hej, jag heter Pernilla och pluggar till lärare.” (Men suck. Sällan dolt).
”Hej, jag heter Pernilla och pluggar engelska på universitetet.” (Aha, vad intressant! I alla fall en stund).

Sara Lövestam har en liknande erfarenhet.

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Lärarrelaterat