Kategoriarkiv: Läsande

Allt förändras – inget förändras

Jag är inne på den tredje nu. Den tredje delen i Per Anders Fogelströms Stadsserie. Jag kunde inte lugna mig till jag kom hem utan laddade ner del två som e-bok. Första boken jag har läst som e-bok faktiskt. Det gick ju väldigt bra, nyttig upptäckt att man kan läsa e-böcker.

Hur som helst. Jag är helt inne i böckerna just nu. Igår träffade jag en kompis på Söder, vi åt mat och drack bubbel och nästan det enda jag pratade om var människorna som för länge sedan bodde just där vi satt och åt crêpes. Eventuellt tycker min kompis att jag är en aning fixerad.

Att läsa om människorna som har byggt upp vårt Stockholm är fascinerande. Att läsa hur de slet, hur de levde, vilka liv och öden som funnits.  Utöver att det är oerhört intressant att läsa om hur Stockholm förändrades, hur arbetsvillkoren till slut blev bättre och vilka yrken som har funnits är det en ögonöppnare att tänka på hur f-n de hade det. Jag bakade just en kladdkaka. Kakaon råkade få fart och pudrade ner halva mig och halva köket. I vanliga fall hade jag stönat och stånkat över allt jag behövde städa och tvätta men istället tänkte jag på Tvätt-Malin och hennes dotter Lotten och hur de hade fått slita för att få bort det där. (De hade inte ens haft råd med en sådan lyx som kakao men ändå).

En sak som slår mig när jag läser är hur utlämnade de var. Det fanns inga skyddsnät. BVC, MVC, dagis – sådant vi tar för givet idag var obefintligt. Doktor var liksom inte att tänka på så man dog när man var 32. Alla skulle ha betalt, för allt. Kollegor som räddar sotarpojkens liv ska ha betalt för att de var tvungna att ödsla tid på att dra upp honom ur ett schakt. En hyresvärd hyr ut samma madrass till två olika personer eftersom de jobbar skift och det är ju onödigt att sängen står tom. Och så vidare.

Jag tänker när jag läser, att det är tur att det är mycket bättre nu. Att vi inte har det sådär längre. Men att vissa saker ändå består. Jag fylls av värme i hjärtat när jag läser om hur Henning och Tummen hjälps åt att hitta bostad och arbeten åt varandra. Och sedan hjälps deras familjer åt med barn och husbestyr. Minns hur mina föräldrar bodde grannar med ett ungt par som också just fått barn. De blev vänner, barnen blev vänner och jag tänker på hur de hjälptes åt när vi var små. För att ingen människa är en ö, för att vi alltid behöver andra. Kompisen jag var ute med igår är den vännen, som jag har känt sedan jag var bebis. Band binds, människor hålls ihop. Hjälps åt, med olika saker under livets gång.

När jag kom hem från Spanien i onsdags upptäckte jag att vi hade fått en rumänsk tiggare utanför vår Ica i förorten. Jag gav en peng. Igår skulle jag handla, hade med mig ett av mina barn. Hon ville ge en peng. Det var ungefär 300 grader varmt i solen så inne på Ica köpte jag en Loka och gav till honom när jag kom ut. Barnet ville ge mer och jag hade pantflaskor i bilen. Han fick en påse. Jag satte mig i min jädra fyrhjulsdrivna minisuv och åkte hem till mitt stora vackra hus och mådde dåligt. Han sitter i solen och tigger, långt från sitt hem, långt från eventuella barn och allt jag ger honom är några förbannade pantflaskor, en peng och lite jävla vatten.

Idag var jag tvungen att handla igen. Han satt på samma ställe. Jag gav honom de mynt jag hade. Inne på Ica köpte jag en nybakad, ljummen baguette åt honom. Och dricka. Och funderade på hur mycket mer jag skulle köpa för att jag inte skulle tycka lika illa om mig själv som igår. För jag vet ju att det inte hjälper. Det hjälper kanske den personen en liten stund. Men jag kan inte göra så mycket mer och jag avskyr att inte kunna lösa. Att inte kunna hjälpa. Att se det som egentligen inte skulle behöva finnas.

Inget förändras. Mitt i det välordnade livet, runt om i hela världen,  finns fullt med folk som har det som Henning. Som har det värre än Henning. För när Henning gick och hungrade på gatorna, när Lotten försökte hålla huset rent från löss och Henning bar vatten hur långt som helst för att de skulle kunna tvätta fötterna så hade de flesta omkring dem det likadant. Det var så det var. De behövde inte sitta i en välmående villaförort och se på de stora dyra bilarna lastas fulla med onödig sommarmat och sakna sitt land. Och få en liten baguette som att det skulle hjälpa något alls.

 

 

2 kommentarer

Under Läsande

Det kom ett brev

(Eller mail då. Men det var tänkt som ett brev). Och om du inte har läst boken får du vara beredd på att få en aning om slutet så om du inte vill ha det ska du inte läsa resten av inlägget:

 

”Jag skrev det som ett brev, men nu finner jag inte kuvertet med din adress!
Hoppas att du ursäktar att det kommer som ett opersonligt mail istället.

”Tycker man om Kajsa Ingemarsson (Vem är det? tänkte jag) tycker man om Pernilla Alm. En välarbetad story som passar fint en dag på stranden.” stod det i rosa (Urk!) på den mer än lovligt plottriga framsidan. Färger som skar sig, sunkiga 70-tals villor och en kerub med sax, fick någon verkligen betalt för att skapa eländet? ”Jag är jätteledsen att du har fått vänta på din vinst.” stod
det på den medföljande lilla papperslappen. Hade jag varit med i någon tävling? (Trots febrilt funderande har jag ännu inte knäckt den nöten.)
Nåväl, jag fick väl läsa boken om jag nu hade vunnit den. Efter första kapitlet tog det stopp. Tvingade mig själv att läsa det andra, sedan låg boken oläst hela sommarlovet. Caroline var så ointressant, ytlig och mobilfixerad! Hur skulle jag, som medvetet valt att inte skaffa mig någon mobil kunna relatera till en kvinna som tycktes leva sitt liv genom telefonen? Hennes två döttrar kändes mest som uppvisnings Barbiedockor. I mitt eget hus finns, förutom maken, tre tonåriga söner och spelkonsoller i ett virrvarr. Skilda världar är bara förnamnet.

Det började inte så bra när din bok damp ner hos mig, men i går fann jag boken under min obäddade säng och gav den ett nytt försök. Sedan dess har jag sträckläst med undantag av timmarna då jag var tvungen att vara på jobbet.  Jag är högstadielärare.
Så nu kan jag ärligen säga: TACK!

Tack! Du fångade mig, du fick mig att känna djupt på många olika plan. Kanske inte som det var tänkt, för Caroline gillade jag aldrig och jag hade svårt för att känna att hon var äkta, men händelseutvecklingen, flirtandet, besluten då man önskar att karaktären hört mitt ”Gör det inte!” och det iskalla oförhandlingsbara slutet. Vad kan jag säga? Mitt i prick på något sätt. Trots att jag själv aldrig varit otrogen hade jag inga problem med att leva mig in i det grymma efterspelet och det kändes mer och mer som ett äkta grekiskt
katharsis.

Väl skrivet!
Bravo!
Så, tack för vinsten, lässtunden, renandet och för att du fortsätter att skriva. Då kan jag få lov att köpa din nästa bok själv. På den behöver du inte jämföras med någon annan författare och jag hoppas att förlaget ger dig en ny designer till omslaget.

Med tacksamma hälsningar”

Så här är det. När jag för några år sedan började skriva så var en utgiven bok långt bort. När den väl fanns hade jag inte förberett mig ordentligt på vad det skulle innebära. Att bli recenserad (sågad) och att folk skulle tycka. Jag hade verkligen inte tänkt mig att läsare skulle ta sig tiden och besväret att skriva till mig om min bok. Det hade jag verkligen inte. Men med jämna mellanrum droppar det in någons tankar och tack.

Och så kom det här mailet igår och jag läste det precis innan jag skulle gå och sova. Och först undrade jag förstås varför den här personen hade skrivit om hon bara ville dissa mig. Men läste vidare för jag tänkte att hittills har ingen skrivit för att bara kasta skit så det här är lite spännande. Och så tvärvände hon mitt i. Och jag log bredare och bredare. Och klappade mig själv på axeln. Det finns några som tycker att jag gör rätt. That’s all that counts. Några gillar det jag gör. Det gör det värt det.

Jag är så glad över feedback. Det är fantastiska brev som hittar till mig ibland. Ärliga, öppenhjärtliga och sa jag fantastiska?

Tack.

3 kommentarer

Under Alltid du, Läsande, Läsarmail, Pernilla Alm

Läs så att det syns!

Jag har tänkt blogga om det sedan i lördags, då jag läste manifestet i DN. Det är ju så förbaskat självklart!

Johanna Lindbäck säger det på ett annat sätt.

Eller så kan man säga det så här:

 

John Waters books

Tack för bild Amanda Hellberg.

 

Se så! Läs en bok nu. Vilken som helst, bara läs en! Helst så det syns. Du kan ju alltid posta en bild i något socialt medium.

1 kommentar

Under Läsande

Eftersom jag inte är på topp

Vill jag rekommendera andra, som faktiskt är det.

1) Amanda Hellbergs Snögloben. Sträckläste den igår. Precis som vanligt är Hellbergskans roman obehaglig och spännande. Den har också ett otroligt driv och som jag älskar driv. Håll inte på med en massa tjafs. Ta det framåt! Det gör hon, hela tiden. Och så består de här romanerna som Amanda skriver av ett gäng komplicerade människor. Jag älskar komplicerade människor (i böcker). I verkligheten är de en fucking pain in the ass men i böcker – hurra! Tack Amanda för att du förgyllde min sjukdag! (Fattar för övrigt inte hur Maja Grå står ut att vara just Maja Grå. Jag skulle vara livrädd om jag var hon).

9789137141114_200_snogloben

2) Hillevi Wahl. Pricksäker krönikör som idag förklarar varför du ska rösta i kyrkovalet även om du inte är ett dugg troende. Det finns bara en av mig och det är jag. Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara två av oss och det är vi. Kom ihåg det. Och PS. Hos Hillevi kan du ladda ner gratisböcker som hon bjuder på.

3) Carina Bergfeldt i Afghanistan. Läs och klaga sedan på ”livspusslet” och för lite ”egentid”.

3 kommentarer

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läsande

En sjukdag

20130910-151006.jpg

20130910-151013.jpg

20130910-151018.jpg

20130910-151057.jpg

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läsande

Lust

20130909-173511.jpg

Det tog inte ens fyra timmar. Och då sov jag en bra stund också. Jag sträckläste just Åsa Schwarz bok ”Lust”

Alltså. Den handlar om författaren Sara som det går sådär för. Tills hon använder sin mormors gamla trollformel. Då vänder allt. Succé. Listetta. Promotion i USA. Igenkänningen är ju total för mig. Eh. Typ. Vissa delar.

Allt blir aningens komplicerat när hon dras in i ett förhållande med sin förläggare. Gifta förläggare.

20130909-173516.jpg

Jag vill inte avslöja en massa om handlingen men det är underhållande (speciellt eftersom vissa kollegor figurerar och jag kan le igenkännande och även höja lite ögonbryn och fundera lite på vem som är vem ibland). Riktigt underhållande och spännande. Och uppenbarligen lättläst för jag har snor i hela huvudet och är lite lätt snurrig men läste ändå med stor behållning.

För den som är nyfiken på bokbranschen är den absolut ett måste. Mycket realistiskt tecknat. Mitt ibland det ockulta och mystiska. Bra mix!

Jag tror jag ska boka en dejt med Sara , jag menar Åsa snart. Jag måste få veta mer.

20130909-173506.jpg

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läsande, Uncategorized

Inatt

Var det vi:

20130705-091146.jpg

Trots att ögonen sved och timmen var sen kunde jag inte sluta. Och hmmm. Jag gillar ju inte deckare. Hävdar jag med en dåres bestämdhet men … Hmmm.

Såld till tio länder. Jag fattar varför.

3 kommentarer

Under Böcker jag läser, Kollegor, Kompisars böcker, Läsande