Kategoriarkiv: Läsarmail

Ord i rättan tid

Efter ett trevligt mingel i Pocketförlagets regi (Tack Pocketförlaget och alla trevliga jag pratade med!)  parkerade jag på min uppfart och klev ut i duggregnet. Väl inne fann jag till min glädje att någon annan idag hade gått de 30 metrarna till brevlådan och tagit in posten. Medan jag tog av mig skorna ögnade jag igenom brevhögen och ett brev stod ut, handskriven adress – till mig!  Jag öppnade ivrigt.

”Hej Pernilla!!

Det var länge sedan jag pensionerades som lågstadielärare och speciallärare. Lärarnas tidning ögnar jag numera bara igenom, för det är sällan jag hittar något av intresse, men plötsligt i nr 6 stod det två artiklar som gjorde mig jätteglad. Det var intervjun med dig angående din bok ‘Läxfritt’ och Ingalill Gustafssons artikel ‘Låt det viktiga ta tid.’ (….) Det du säger om läxor är ord i rättan tid. Läxorna förstör ungdomarnas ungdomstid och familjelivet, och för lärarna är dessa prov ett gissel. Efter Pisa-undersökningen skäms eleverna och föräldrarna skäms för sina vanartiga barn, och lärarna står vid skampålen. De enda som inte skäms är politikerna som på kort tid har lyckats spoliera det svenska skolväsendet. Din bok ser jag fram emot att läsa i höst.”

Jag blev så glad för brevskriverskans ord. För att hon har tagit sig tid att skriva ett långt brev för att framföra sina tankar till mig. Det värmer så oerhört mycket. På något sätt blir jag alltid extra glad när lärare med lång erfarenhet tycker som jag, jag tänker att de har haft tid att erfara och reflektera och deras ord väger tungt för mig. Jag har alltid sett äldre kollegor som en tillgång och en glädje att få arbeta med.

Kära K. Tack för dina ord! Jag hoppas att du kommer att gilla min bok.

 

20140425-170700.jpgBevaka boken här!

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Lärarrelaterat, Läsarmail, Läxfritt - för en likvärdig skola, Läxor

Det kom ett brev

(Eller mail då. Men det var tänkt som ett brev). Och om du inte har läst boken får du vara beredd på att få en aning om slutet så om du inte vill ha det ska du inte läsa resten av inlägget:

 

”Jag skrev det som ett brev, men nu finner jag inte kuvertet med din adress!
Hoppas att du ursäktar att det kommer som ett opersonligt mail istället.

”Tycker man om Kajsa Ingemarsson (Vem är det? tänkte jag) tycker man om Pernilla Alm. En välarbetad story som passar fint en dag på stranden.” stod det i rosa (Urk!) på den mer än lovligt plottriga framsidan. Färger som skar sig, sunkiga 70-tals villor och en kerub med sax, fick någon verkligen betalt för att skapa eländet? ”Jag är jätteledsen att du har fått vänta på din vinst.” stod
det på den medföljande lilla papperslappen. Hade jag varit med i någon tävling? (Trots febrilt funderande har jag ännu inte knäckt den nöten.)
Nåväl, jag fick väl läsa boken om jag nu hade vunnit den. Efter första kapitlet tog det stopp. Tvingade mig själv att läsa det andra, sedan låg boken oläst hela sommarlovet. Caroline var så ointressant, ytlig och mobilfixerad! Hur skulle jag, som medvetet valt att inte skaffa mig någon mobil kunna relatera till en kvinna som tycktes leva sitt liv genom telefonen? Hennes två döttrar kändes mest som uppvisnings Barbiedockor. I mitt eget hus finns, förutom maken, tre tonåriga söner och spelkonsoller i ett virrvarr. Skilda världar är bara förnamnet.

Det började inte så bra när din bok damp ner hos mig, men i går fann jag boken under min obäddade säng och gav den ett nytt försök. Sedan dess har jag sträckläst med undantag av timmarna då jag var tvungen att vara på jobbet.  Jag är högstadielärare.
Så nu kan jag ärligen säga: TACK!

Tack! Du fångade mig, du fick mig att känna djupt på många olika plan. Kanske inte som det var tänkt, för Caroline gillade jag aldrig och jag hade svårt för att känna att hon var äkta, men händelseutvecklingen, flirtandet, besluten då man önskar att karaktären hört mitt ”Gör det inte!” och det iskalla oförhandlingsbara slutet. Vad kan jag säga? Mitt i prick på något sätt. Trots att jag själv aldrig varit otrogen hade jag inga problem med att leva mig in i det grymma efterspelet och det kändes mer och mer som ett äkta grekiskt
katharsis.

Väl skrivet!
Bravo!
Så, tack för vinsten, lässtunden, renandet och för att du fortsätter att skriva. Då kan jag få lov att köpa din nästa bok själv. På den behöver du inte jämföras med någon annan författare och jag hoppas att förlaget ger dig en ny designer till omslaget.

Med tacksamma hälsningar”

Så här är det. När jag för några år sedan började skriva så var en utgiven bok långt bort. När den väl fanns hade jag inte förberett mig ordentligt på vad det skulle innebära. Att bli recenserad (sågad) och att folk skulle tycka. Jag hade verkligen inte tänkt mig att läsare skulle ta sig tiden och besväret att skriva till mig om min bok. Det hade jag verkligen inte. Men med jämna mellanrum droppar det in någons tankar och tack.

Och så kom det här mailet igår och jag läste det precis innan jag skulle gå och sova. Och först undrade jag förstås varför den här personen hade skrivit om hon bara ville dissa mig. Men läste vidare för jag tänkte att hittills har ingen skrivit för att bara kasta skit så det här är lite spännande. Och så tvärvände hon mitt i. Och jag log bredare och bredare. Och klappade mig själv på axeln. Det finns några som tycker att jag gör rätt. That’s all that counts. Några gillar det jag gör. Det gör det värt det.

Jag är så glad över feedback. Det är fantastiska brev som hittar till mig ibland. Ärliga, öppenhjärtliga och sa jag fantastiska?

Tack.

3 kommentarer

Under Alltid du, Läsande, Läsarmail, Pernilla Alm

Det här med målgrupp

Igår träffade jag några vänner och en av dem är bibliotekarie och hon pratade om min bok, att hon märkt att lite äldre personer verkligen gillar den. Och när hon sa det så insåg jag att tre väldigt fina läsarmail har kommit från just äldre personer, runt 65-70 år. Nyblivna pensionärer som har varit med om livet. Jag som gått runt och trott att min målgrupp är kvinnor från 30 och upp. Vi som är mitt i träsket med småbarn, jobb och liv som snurrar fort, fortare, fortast.

Och när vi satt där och pratade i solen så slog det mig och mina vänner att kanske passar en bok som Alltid du faktiskt ännu bättre när du inte är mitt i det? När du har distans, när du har varit med ett tag och du vet att livet inte är svart eller vitt?

Å andra sidan. En nybliven 20-åring, långt från förhållanden och barn uppskattade den också massor. Och jag har en hel bunt kvinnor i min ålder som vittnar om att de minsann har kramat sin man extra mycket efter att ha läst om hur det faktiskt kan gå.

Jag tycker att det är väldigt fascinerande det där. Böcker och människor. Det finns något för alla, oavsett var man befinner sig i livet. Och även om man är helt olika kan man uppskatta samma sak. Och tvärtom, förstås.

 

2 kommentarer

Under Alltid du, Läsarmail, Skrivande, Tankar

Det kom ett mail

Som gjorde mig så glad, och tårögd. För att det kom från en väldigt speciell person. En person som jag alltid har respekterat mycket, en person vars åsikt känns viktig för mig. En person som levt längre än jag och är väldigt klok.

 

”Hej kära Pernilla!

 … Nu har jag till slut läst boken också, och jag vill tacka dej för den. Jag läste med stor behållning. Du ger en så övertygande bild av Caroline och hennes kluvenhet – en psykologisk deckare, skulle jag vilja säga (fast mycket bättre än deckargenren) Och du levandegör verkligen hennes och i någon mån de andra personernas moraliska dilemma – såna som livet är fyllt av!! C: s steg för steg mot ett liv som hon egentligen inte vill ha – jättebra berättat! Du ger läsaren möjlighet att fundera vidare – hur kunde det gå så? Hur gör vi när vi väljer eller inte hålller fast vid våra val? Den inre kluvenhet och rättfärdigandet av de egna handlingarna – så bra skildrat. Men en gammaldags term skulle man kunna säga att du skrivit en moralitet, dvs en berättelse med ett tydligt moraliskt ställningstagande.  

Jag läste ut boken idag – kunde inte lägga den ifrån mej som många andra har vittnat om. Sen gick jag på Friskis o Svettis – gissa vad som låg kvarglömt på en hylla i entrén, upphittad av mej?? Just det, en mobil! Jag lämnade skyndsamt in den i receptionen, haha!!”

Jag blir alldeles lycklig när jag läser det här nu igen. De här mailen som dyker upp ibland, om min bok. Jag hade inte räknat med dem, hade inte förväntat mig dem, men jag blir alltid så glad. Så innerligt glad. Tack.

Lämna en kommentar

Under Alltid du, Läsarmail