Kategoriarkiv: Möten i New York

Början på något nytt

954661_10200524275605376_1172897147_n

 

Minns ni Kat i New York? Som sminkade mig och Simona när mitt bagage var försvunnet? Som förlorade en hel del och lite till när stormen Sandy drog in över New York förra året? Kat fick sminka mina barn när vi var i NY nu i somras. (Jag tycker egentligen inte att barn ska ha smink men det var lite roligt att låta dem få göra en sådan sak, de var helnöjda). Jag berättade för barnen om att Kat förlorat så mycket men ändå såg det som en chans att börja om. En ren start. Barnen fick träffa Kat ytterligare en gång, då Kat hängde med ut och åt i Koreatown sista kvällen i New York. Hon gjorde så att säga, succé. Blev poppis hos barnen. (Sedan åkte barnen hem med sin far och jag, Kat, Kim och några andra gick vidare till väry smashy nyöppnad takbar där jag frös lite och därför har ful tröja över min klänning så jag ser bonnig ut men ändå).

1146539_10151572243567532_537866048_n

Igår var det gråt och tandagnisslan här. Stora E hade glömt bort koden till sin telefon och kunde inte längre komma in i den. Hon vände sig till It-pappan som använde all sin kunskap för att försöka lösa det och dottern gick och la sig med vetskapen om att det kanske inte skulle gå. När hon efter väldigt länge hade somnat (jetlag och ledsen) talade maken om för mig att det där skulle inte gå vägen, det var bara att inse att allt i telefonen (bland annat den grymma sagan hon skrivit om New York) var borta. Vi tänkte att vi berättar det där imorgon, när barnet har sovit och kanske kan tackla den svåra motgången lite bättre.

Och morgon blev det fortare än jag hann somna. (Jetlag är fadriken inte att skoja med). Och dottern kom upp, nyvaken och rufsig. Och sa: ”Mamma, jag har tänkt på det där med att allt kanske är borta i min telefon. Det gör ingenting. För jag tänkte på Kat och allt hon förlorade i stormen och då är ju min telefon ingenting. Och nu är det som att jag får en ny telefon, jag får också en chans att börja om.”

Men excuse me om jag skryter lite men hon är faktiskt en pärla den där.

Annonser

1 kommentar

Under Möten i New York, New York, USA

You never know

smink

Lorraine på Bare Minerals vid Times Square.

”There are no rules. You just do what you want, girl.” Lorraine på Bare Minerals sminkar oss och jag är säker på att hon inte  bara pratade om smink.

Jag går sjunde avenyn uppåt. Trotsar regnet och bara går. För en kort, kort sekund möter jag en annan kvinnas blick. Vi ser varandra genom de tjocka regndropparna och ler. Skakar lite lätt på våra huvuden och ler. Vi säger inget, vi bara möts. Och går vidare. Men vi delade ett ögonblick.

När jag kommer in på dinern jag och Simona ska mötas på och säger ”I’m looking for my friend but I don’t think she has arrived yet.” Och får till svar av en pigg servitör: ”I’m here. I can be your friend.” Jag vet att det var flirtigt, att han säkert säger så all the time men just då kändes det tryggt, roligt och skönt.

times

Times Square i regnet.

Citat på en av de blinkande skyltarna på Times Square:
”The best stories you’ll ever tell start with ‘don’t tell’.”

Mannen som byggt skepp och åkt på det från Southampton i England, på min fråga vad som händer nu:  ”You never know, I might go back with you to Sweden.”  Han fick ett gapskratt men jag gillade det ändå. Tanken att allt är möjligt. Det är det som är det härliga med livet. You never know.

5 kommentarer

Under Möten i New York, New York, USA

All I do is count the hours

Fantastisk utsikt. Nästan folktomt under de första femton minutrarna. En borttappad biljett (min) till översta våningen och fem engagerade vakter som hittat, tagit hand om och lämnade tillbaka. Allt med glada leenden. Den oförglömliga audioguidesturen med taxichauffören Tony.

Men trots allt det här är det något annat som lever starkast.

Jag pratade lite mer med en av vakterna. Jag gjorde research inför sommarens besök med familjen ty jag vägrar stå i kö. I slutet av pratstunden frågade jag om man blir trött på den fantastiska utsikten. I början var den förstås betagande. Men inte längre. ”All I do now is count the hours ‘til I get to go home.”

Sju timmar om dagen. Räknar. Väntar. Längtar bort.

esb

När jag skulle ta bild på mig själv och utsikten dök han upp bakom mig.

Lämna en kommentar

Under Möten i New York, New York, USA

Here you go Ma’am

Sen kväll på en bar i några studentkvarter. Vi tror i alla fall att det var studentkvarter på grund av folks låga ålder. Vi har just klivit in i baren och en kille reser sig från sin barstol och ler mot mig. ”Here you go ma’am, have a seat.”

Jag vet inte jag, men ma’am indikerar för mig en något äldre person.

Ingen bild på mannen på grund av bytte bar. Fort. Till den här, där vi fick sittplats och happy hour Cosmos.

simona på bar

2 kommentarer

Under Möten i New York, New York, Uncategorized

Gone with the wind

Ni minns väl att min väska försvann? Att jag vaknade dag ett i New York utan mina saker? Så vi började dagen med att försöka shoppa förnödenheter åt mig och stötte på Kat. Hon är make-up artist på Sephora och sminkade oss. Jag hade ju inget smink pga resväskan befann sig i London eller på väg därifrån eller någon helt annanstans. När jag försökte hitta ansiktskräm och mascara hörde jag något om free eye-make ups och Simona hängde på. Vi sa att vi ville gå ”all in” och Kats kollega sa att man kan ha glitter även om man är över 40.

Mellan glitter, ögonskuggor och eyeliners fann vi varandra. Kat berättade att hon kommer från Long Island. Denna mytomspunna ö jag gärna vill åka till men har förstått aldrig någonsin kommer kunna ge mig det jag tror. Där stod hennes föräldrahem ända tills stormen Sandy drog in hösten 2012. Allt försvann. Allt. Inklusive bilarna på gatan som också blåste bort.

Med mitt inbrott i färskt minne (inte ens ett minne, finns hos mig varje dag) där det nästan bara försvann saker utan affektionsvärde kunde jag inte annat än beklaga och vi pratade om fotoalbum som försvann, Kats teckningar från hon var liten och allt sådant där ni vet.  Jag menar, bilar och materiella saker går att ersätta men foton, teckningar och dagböcker som är borta, de är verkligen borta. Jag suckade över det där men Kat log och berättade hur hennes mamma i flera år velat renovera. Hur köket var gammalt och hela huset behövde fixas till. Mamma var glad nu för det blir ett splitternytt hus och de har ritat om det helt och hållet. Men teckningarna, fotona och dagböckerna då?, försökte jag.

Kat drog sista dragen med glitterskuggan över mitt ögonlock och sa:  ”Well. It’s a good chance to start over.”

Jag förundrades över styrkan och den totala acceptansen över hur livet ibland behandlar en. Och tänkte att hon hade rätt. Ibland kanske man behöver göra omstart i livet. De nya, oskrivna bladen är nästan alltid de bästa. De som har en tanke, ett hopp, en vision. De som inte smutsats ner av all skit på vägen.

Innan jag åkte hem i onsdags gick jag in och sa hej då. Vi kramades och jag lovade att komma in i juli igen. Kat jobbar på Sephora på 34th Street mellan 7th Avenue och 6th Avenue. Om du är i närheten, gå in, bli sminkad och hälsa från mig.

kat

Nysminkade och redo för New York med ny kompis i FB-rollen.

1 kommentar

Under Möten i New York, New York

It’s a free country

Solen sken starkt, varmt och skönt. Mitt blodsocker hade börjat gå ner i knäna eftersom det nog minst hade gått tre timmar sedan jag åt. Jag skulle gå till biblioteket (Ni vet, The Public Library of New York)  några gator upp men insåg att jag behövde äta först. Någon dag tidigare hade Simona och jag suttit i solen vid Herald Square och ätit pizza och det var otroligt gott och mysigt så jag bestämde mig för att gå tillbaka, göra en repris.

bild (2)

Solig pizzastund med Simona, dag ett i New York.

In på delin, köpte samma pepperonipizza som förra gången. Lyssnade på den spansktalande personalen medan de värmde min pizza. Jag betalade kanske 4 dollar för pizzan och min dricka. Inte ens 30 kronor. Sedan gick jag mot det lilla torget med de mysiga små stolarna och borden där folk från alla möjliga hörn av staden och världen satt ner för att äta lunch.

pizza

Från delin ett stenkast från torget.

torget

Torget vid Herald Square.

Jag hade halva min pizzabit kvar när jag såg henne. Sakta gick hon mot soptunnan någon meter från mig. Jag tog en tugga till och såg på den mörkblå dunjackan med en stor reva på ena armen hon hade på sig i det runt 20-gradiga vädret. Hennes blick tillhörde ett rovdjurs och när hon letade i tunnan behövde hon båda händerna och hennes byxor åkte ner till knäna. Det var mitt framför mig och jag hann inte vända bort blicken fort nog när jag såg att byxorna inte längre skylde det de skulle. Hon visade allt medan hon fiskade upp en plastmugg med gul dryck från Starbucks. Utan att dra upp byxorna hasade hon sig bort till ett bord. Satte sig och förde sugröret till munnen. Med vinden kom en svag doft av urin.

På papptallriken bredvid mig låg min pizza. I munnen växte pizzadegen och mina ögon tårades. Jag kunde inte äta upp och jag kunde inte slänga bort.

U.S.A. It’s a free country. För de allra rikaste och de allra mest utslagna. Hur fritt som helst.

Lämna en kommentar

Under Möten i New York, New York, USA

I’m tall, black and handsome

Tre minuter innan utcheckning sprang jag in i rummet, slängde ner de sista inköpen (jag kan ha impulsköpt en liten svart partyväska som snart ska få gå på finfin releasefest och bunkrat upp ansiktskrämer från Sephora) i väskan. Samtidigt som jag försökte hålla bort det bångstyriga håret från mina ögon kämpade jag med dragkedjorna på resväskorna och såg mig omkring i rummet för att försöka upptäcka kvarglömda saker. Lagom svettig (eller om det fortfarande var regndroppar) drog jag ut väskorna i korridoren och kämpade med hjulen över heltäckningsmattan som eventuellt kan vara original från det att hotellet byggdes i början av förra seklet. (Är för övrigt väldigt nöjd med mitt beslut att inte läsa hotellkommentarerna innan vi åkte. Ramlade på dem nu och OMG.) Till slut stod jag och de välpackade väskorna dock i hissen på väg ner till ”The luggage room”.

20130510-150027.jpg20130510-150036.jpg

Det visade sig ligga längst in längst bort och vägen dit kantades av överfyllda soptunnor, rejält skitiga golv och allt jag kände var att om väskorna inte redan var invaderade av vägglöss så skulle de definitivt bli det nu. Så svängde jag runt hörnan och möttes av det gladaste leendet. Vi småpratade om regnet och att det inte gör så mycket om man jobbar när det ösregnar ute. ”Well, I don’t mind working even when it’s nice out, I’d be so bored if I didn’t work.” På min halvt oroliga kommentar om väskor som försvinner såg han i mina blå ögon och sa: ”It won’t get lost here.” Och så log han sådär brett igen. Med det i ryggen lämnade jag väskorna och vandrade ut för att göra min sista dag i New York.

Efter en fantastisk promenad i ösregn från 33:e gatan upp till Central Park och så ner igen var det dags att hämta ut väskorna och åka hem. Jag svängde runt hörnan in till hans kingdom of luggage och där stod han igen. Jag hann bara börja säga att jag behöver … så sköt han fram kortet till toaletten. Det kan hända att jag yttrade någon halvflirtig kommentar om män som vet vad kvinnor behöver. Kanske eventuellt. Efter lite meck med toa, uppletning av stödstrumpor, laddning av telefon och så vidare så var det dags att gå. Men … jag ville ha en bild. Men när jag vill ha en bild vågar jag inte ta en bild. Men det är där Simona kommer in. Hon travade fram och plötsligt befann vi oss på mellanstadiet igen. ”Min kompis undrar …” Eller något. Jag lyssnade inte, stod runt hörnet och nästan dog (jag laddade mobilen, det var därför jag stod där).

20130510-150047.jpg

Men så. Stod jag där. Med hans arm runt mig. Och han garvade och frågade ”Are you shy?”, vilket ju inte direkt tog bort något av det pinsamma. Man kan tydligt se min ansiktsfärg förändras på följande bilder. Och så försökte jag byta ämne och sa att han var väldigt, väldigt lång. Återigen log han brett. ”I’m tall, black and handsome.” Jag hade inga invändningar.

20130510-150057.jpg

20130510-150106.jpg

20130510-150115.jpg

Så gick det till när Pernilla 13 år lämnade New York.

2 kommentarer

Under Möten i New York, New York, Uncategorized