Kategoriarkiv: Resor

En riktigt bra fredag

Frukost med familjen.
Skrivtid ensam.
Riktigt bra researchmöte.
Hemkomst.
Bakning av makroner. Leilas recept. Okej då. Jag gjorde typ inget – det var min man som fixade.
Värsta goda middagen: Kött, potatis och bea.
Makroner och bubbel till efterrätt. Jag lovar, det är meningen med livet. Det är helt galet vad gott det är.
Sedan slog vi till och bokade en helg i Barcelona. För mig och maken. Och ehum … min researach. Maken får liksom hänga med on the fly. Jag har sjukt mycket att kolla upp. Mormor får husera här och ta hand om de fantastiska prinsessorna.

Fler sådana här dagar tack!

2 kommentarer

Under Babbel, Resor, Skrivande, Tvåan

Hur man behåller känslan

Regnet öser ner och sommarens härliga semester i Frankrike känns långt borta trots att vi knappt varit hemma en månad. Tur att det finns små minnen här och var som påminner, får mig att stanna upp, tänka tillbaka och le.

20120901-112248.jpg

Fransk tvål. Tvättade våra händer rena där, nu här.

20120901-112253.jpg

Eiffeltornet. Som vi besteg till fots, en kväll som var varmare än någon kväll har varit i Sverige någonsin. Med två tuffa småtjejer och en vidunderlig utsikt.

20120901-112258.jpg

Saltet. Som mina fb-vänner inte fattar varför man köper med sig hem. Men det är ju solklart. Känslan sitter i längre när man påminns.

20120901-112303.jpg

Barnen påminns om att det för en månad sedan rumsterade franska barn här hos oss. De lämnade spår i form av spännande frukostflingor. Här räcker de länge för man får max äta dem varannan lördag. Idag var en sådan dag.

1 kommentar

Under Resor, Uncategorized

En riktigt skön helg

Vi åkte till Dalarna i helgen. Maken skulle jobba där i fredags och jag inledde barnens skolår med att be om ledigt för dem, så vi kunde hänga med. Så kan man också göra, när man är lärare och borde veta bättre. Men vilken skön helg vi hade! Och det är bara en av dem som är skolpliktig än så länge så det får vara okej. Och jag gjorde mitt bästa för att lära dem en massa annat under tiden. Livets verkliga skola är ju ändå … livet. Och jag lyckades klämma in både idrott (långpromenad och kubb), matematik (shopping), livskunskap (besök på kyrkogård), hemkunskap (bakning och hallonplockning) (det blev även matematik igen), maken fixade naturkunskap på lördagen då de var ute och fiskade, historia (guidad visning på Hildasholm) och vi har ständiga språklektioner så jag tror att we got it covered.

20120826-201723.jpg

Bara husvagnen som saknas!

20120826-201740.jpg

Barnens version av frukostmacka.

20120826-201755.jpg

En promenix till Bondgården. Höns, kaniner och hästar beskådades på nära håll.

20120826-201811.jpg

Femåringen vill ha den här.

20120826-201819.jpg

Och den här. Som hon kallar ”Skeetlandsponny.”

20120826-201832.jpg

Långt därborta syns skidbacken som vi kastade oss utför i vintras. Fick höra att jag inte är cool för jag är rädd när jag åker skidor. Jag sa att det är jag som är cool som åker skidor fast jag är livrädd. Om man inte är rädd är det väl ingen konst. Då blev de tysta.

20120826-201842.jpg

Bondgården driver gårdsbutik.

20120826-201853.jpg

Här integrerade vi matematik och vardag. Om mjukbolla kostar 35 och kakorna 25, hur mycket blir det då? Åttaåringen klarade huvudräkningen. Själv tog jag fingrarna till hjälp och la i rätt belopp i sparbössan. (Vågar inte skriva rätt belopp här för tänk om vi räknade fel!)

20120826-201912.jpg

Jag.

20120826-201921.jpg

Mina barn. Vet inte vad de gör.

20120826-201935.jpg

Mina barn. River ut allt som förfäderna har vårdat ömt. Så leker de av bara helvete med sakerna. And loving it.

20120826-201952.jpg

Från trädgården. Rabarber och hallon. Så otroligt sjukt gott.

20120826-202001.jpg

Fredagskväll i kvällssolen. Med favoritcavan, releasepresent.

20120826-202011.jpg

Hallonplock. Det finns minst tusen buskar.

20120826-202023.jpg

Lördagkväll och flitens lampa lyser. Maken jobbade med tråkig IT, jag var i Barcelona och drev runt.

20120826-202109.jpg

Det vackraste jag vet. Är att se dem när de sover.

20120826-202124.jpg

Japp. När mamma är pedagog får man pedagogiska böcker och läxor.

20120826-202139.jpg

Utflykt till Leksands bokhandel. Jag fanns där. Kunde inte möblera om för det hade märkts. Men jag presenterade mig och hoppas nu att de möblerar om själva. Å andra sidan är Josefin helt klart värd att synas. My buddy.

20120826-202151.jpg

Innan hemfärd besökte vi Munthes Hildasholm. Fint!

20120826-202157.jpg

Här bodde Hilda medan maken var läkare (och kanske mer) åt drottning Viktoria.

20120826-202204.jpg

Gula trädgården. Med regndroppar.

20120826-202212.jpg

Siljan.

20120826-202224.jpg

Trädgården på Hildasholm.

20120826-202228.jpg

Åkte förbi en speciell plats. En shellmack. Det är inte alltid platsen som är viktig, det är vad som händer där. Eller hände. Hence the backspegel.

20120826-202234.jpg

Och så fort det hade stått Stockholms län på någon skylt tog det stopp. Men hem kom vi. Den här gången hade vi gärna stannat ett par dagar till borta. Oh well.

2 kommentarer

Under Babbel, Resor, Uncategorized

En flygtur en vanlig torsdag i augusti

Lugnet spred sig i flygplanet, knappt en och en halv timme kvar till landning. Alla hade serverats dryck och tilltugg, en del sov, en del läste och några småpratade. Min Stora E hade hittat en skvallerblaska som hon med stort intresse läste. Det var första gången hon läste en sådan, det gick knappt att få kontakt med henne. Lilla E spelade luffarschack med sig själv på en iPad. Jag och maken var försjunkna i våra böcker (Han: Konsten att tala med en älskling, Jag: When the duke returns).

Plötsligt börjar det pipa. Det går ett larm. Varningslampor blinkar. Vi tittar på varandra. Stora E blir jätterädd och börjar gråta. Lilla E tittar på storasyster och undrar om hon också bör börja gråta. Jag tittar på flygvärdinnorna. De ser koncentrerade ut, de är rådiga, de kontrollerar något. Aningen stressade.

Jag har varit med om en liknande situation förut. Min pappa hade flygcertifikat och vi flög rätt ofta. Jag har aldrig varit flygrädd, kanske för att jag vet vilket jobb som ligger bakom varje flygning. Hur mycket saker som kollas, kontrolleras och att piloterna har ständig kontakt med flygledare under färden. En dag när pappa och jag skulle flyga till Västerås började plötsligt planet att skaka. Jag skulle fråga pappa vad som hände och tittade till på honom. Full fokus på spakarna. Svettdroppar som bröt fram. Koncentrerad men ändå stressad på något sätt. Jag tänkte att det nog var bäst att vara tyst. Tittade ut, tittade på planet. Trygg i att pappa fixar det där. Vilket han gjorde. Han hittade ett litet flygfält, vi landade och sedan kom chocken. Jag ville inte upp igen. Aldrig att jag tänkte flyga hem, jag tänkte ta tåget. Eller lifta. ”Fan heller att jag flyger igen”. Så bombsäker som bara en ung tonåring kan vara. Pappa var bestämd. När planet var kollat var det bara att ta plats bredvid honom igen. Hur bombsäker en ung tonåring än kan vara är hon alltid utlämnad till sina föräldrar. Det är svårt att ta sig hem utan pengar, (mobil fanns inte då) och utan en aning om var hon är. Hon hade säkert fixat det, bestämd som hon var, men med väldigt bestämd pappa blev valet inget val. Det var bara att åka med.

Blev inte flygrädd efter det heller. Bara väldigt nöjd med att jag följde med upp igen. Och stolt över att både jag och  pappa löste situationen på våra egna sätt. Utan panik.

Flygvärdinnornas blickar liknade de jag såg hos pappa. Fokuserade. Stressade. Men med koll på läget.  Jag bad barnen fälla upp sina bord. Kramade Stora E och talade om att det inte var någon fara. Det var bara något flygvärdinnorna skulle kolla och allt skulle bli bra. Gick sedan och satte mig på min plats. Spände fast mig. Folk i kabinen reagerade ungefär som jag. Följde flygvärdinnorna med blicken. Satt och begrundade. Tittade sig omkring. Plockade bort väskor och la under sätena framför oss. Små förberedelser. Ifall ifall.

Det blev tyst. Larmet slutade pipa. Flygvärdinnorna lugnare. De fortsatte att kontrollera något, på toaletten. Med ficklampor.

Kaptens röst hördes i kabinen. Lugnt och pedagogiskt förklarade han att det hade varit ett falsklarm från den främre toaletten men allt var kontrollerat och det var ingen fara. Allt var lugnt. Alla pustade ut. Återgick till böcker, tidningar, småprat och iPads.

Det gick cirka tio minuter.

Återigen gick brandlarmet. Samma larm. Fast nu från den bakre toaletten.

Jag var fortfarande lugn. Men började tänka ”Ingen rök utan eld” och annat upplyftande. Sneglade i säkerhetsbroschyren i stolsfickan framför mig. Ni vet den som ingen tittar i någonsin. Utom jag som tittar i den varje start men aldrig för mitt liv skulle kunna komma ihåg vad man ska göra. Såg i den att man inte får ha med sig väskor när man utrymmer. Logiskt förstås. Började visualisera. OM vi skulle behöva nödlanda på grund av en brand. Bad Lilla E flytta till den lediga platsen bredvid mig. Hon vägrade. Jag trugade. Mutade med tuggummi. Hon ville sitta kvar mellan storasyster och pappa. Jag tänkte att jag rycker upp henne när vi måste ut, ingen idé att bråka. Nödutgångarna hade jag redan full koll på (jag valde platser nära dem), även att vi faktiskt hade flytvästar under våra säten. (Ni kollar väl det när ni sätter er? Ni litar väl inte på att någon yngling som är irriterad på sin chef faktiskt kollade det och inte facebook?)

Jag tittade ut. Fullt av åkrar. Åker är bättre än vatten. (Pappa har nödlandat på båda och vatten gjorde nästan så att han dog). Dessutom fanns det säkert något flygfält i närheten. Europa kryllar av flygfält. Nemas problemas.

Tänkte. Om jag inte får ta med väskan ut, vad behöver jag absolut ha med mig då? Linser. Cerat. Och kreditkort kan vara bra. Tog fram de sakerna ur min handväska och stoppade ner i byxfickan. Senare kunde jag stolt konstatera att jag inte hade en tanke på min mobil som alla anser att jag är så beroende av.

Jag följde flygvärdinnornas arbete, vägrade släppa dem med blicken. Ingen panik. Inga katastroftankar. Bara beredd.

Till slut var även det falsklarmet under kontroll. Inte heller det var något. Allt var lugnt, allt var bra. Kaptenen, flygvärdinnorna och mina medpassagerare, alla skötte sig perfekt.

Tjugo minuter senare flög vi över ett vackert Stockholm som badade i kvällssol. Trettio minuter senare stod vi still på Arlanda och aldrig har kaptenens röst känts bättre. ”Vi har nu landat på Stockholm Arlanda.” Det var inte bara vi passagerare som var lättade.

.

8 kommentarer

Under Resor, Uncategorized

Bilderna från sjön

Vi bor nära en otroligt vacker sjö. Vattnet har en spännande blå/grön färg och överallt kan man hyra trampbåtar. Vi gjorde det idag. Så mysigt!

 

Lac St Cassien i södra Frankrike. Så vacker!

 

Yours truly.

 

2 kommentarer

Under Resor

En vanlig lördag i vårt hus i bergen ovanför Rivieran

20120804-204026.jpg

Jag och döttrarna tog en ” morgonpromenad” för att köpa bröd. Till min lycka var det ytterligare en trevlig expedit och jag fick lufta franskan.

20120804-204039.jpg

20120804-204051.jpg

Mission complete. Nu vandrar vi hem. Vi bor i bergen. Hem är uppåt.

20120804-204104.jpg

Hårt drillade går de i rad på gatan. Men de var störda på att det var fel sida vi gick på, hemma går vi på vänster. Här syns man bäst till höger så vi går där.

20120804-204119.jpg

Talade om för barnen att jag minsann sprang uppför den här backen två gånger häromdagen. Så de satte fart och glömde att de var trötta.

20120804-204132.jpg

Och så Tror det är fjärde gången på en vecka och vi lyckas fylla en vagn varje gång. Idag skulle vi bara ha lite pålägg och yoghurt men kom därifrån med färsk fisk, massor av grönsaker och lite olika brödsorter …

20120804-204142.jpg

Le shopping. Makens nya favoritchips – wasabi.

20120804-204254.jpg

Och så … En tur till sopstationen. Precis som hemma. Fast här behöver man inte sortera, allt går i samma tunna …???

20120804-204303.jpg

Och sedan var det dags att ta igen train along. Just nu pågår även OS-utmaning och här ser ni mig göra en av 51 burpees. Burpees är guds straff till människan, I swear! Det var okej, det var bara 33 grader och strålande sol, träningen gick som en dans. Not. (Och det var en massa mer än bara burpees så jag var jätteduktig).

20120804-204313.jpg

T.ex sexiga knäböj. Oh la la.

20120804-204319.jpg

Sedan lunch. Vid 15-tiden.

20120804-204327.jpg

Körde ett hårt pass vid poolen. Läste mitt manus. Fadriken, vissa delar är ju skitbra. Nu ska jag bara komma på resten också.

20120804-204340.jpg

Maken började fixa middag vid 19:30.

Och

20120804-204349.jpg

20120804-204425.jpg

Och nu ska vi rusa på bio. Utomhus. På franska.

Lämna en kommentar

Under Resor, Uncategorized

Att resa är att utvecklas

När jag var ungefär åtta år var jag för första gången med min pappa på Gran Canaria. Jag tror att det var där mitt intresse för spanska grundlades för jag tyckte det var så konstigt när pappa beställde ”cerveza” och fick in öl och inte en servett, som jag trodde att han hade beställt. Jag tyckte också att det var konstigt att min godispåse kostade flera hundra, det gjorde ju inte godiset hemma. Jag minns också att jag tyckte att det var konstigt att de inte skrev i katalogen att hotell Playa del sol hade smutsiga badrum. (Jag var åtta och såg redan då om hotellrummet höll bra kvalitet eller ej.) I efterhand har jag tänkt att det nog var rätt roande för min pappa att ha med mig och uppleva allt ur en åttaårings perspektiv.

Just nu är vi ju (som om någon har missat det) i Frankrike med våra barn.

Jag ÄLSKAR att resa med mina barn. Jag älskar att vi kan ge dem det här, jag älskar att se hur de utvecklas och växer av att se andra saker än våran lilla förort utanför Stockholm.

Igår var vi och åt i grannstaden, Fayence. Barnen fick barnmeny som på franska ofta innebär chicken nuggets (enligt barnen är de otroligt goda just här i Frankrike). Lilla E ville ha ketchup. Jag sa ”gå och be om det då.” Stora E ”var nöjd utan.” Lilla E fick instruktioner. ”Ketchup s’il vous plaît.”

And off she went. Ett ögonkast bakåt på våra uppmuntrande nickningar, sedan gick hon för att leta upp vår servitör. Som så fort hon hade framfört sin önskan kom med en liten skål med ketchup. Stora E sa ”jag kan ta nu när det ändå finns.” Ehum. Som

Vi har varit och handlat i vår stora supermarché ett par gånger. Barnen ruttnar och beter sig pinsamt illa. Men gillar fiskdisken. De kollar noga in alla fiskhuvuden. När vi gick omkring i affären sa Stora E. ”Kolla, de har köpt deux baguettes mamma.”

Båda barnen kan plötsligt räkna till tio på franska. Och det är inte JAG som har tvingat dem. Jag har bara bistått med informationen. Nu sitter de och förhör varandra. Ni vet hur man brukar säga; sådan språklärarmamma, sådana döttrar.

Ikväll har vi övat på att beställa croissanter. Imorgon ska vi nämligen ta en promenad till lokala bageriet. Jag var där ikväll och köpte en baguette. Det var typ dagens höjdpunkt för mig. Och då har vi åkt längs havet, ätit mysig lunch, kört i ett riktigt coolt landskap och upplevt en massa coola sköldpaddor live. Men höjdpunkten för mig var att stå i lokala bageriet och lyssna när expediten slängde käft med en stammis. (Han betalade inte ens). Sedan var det min tur. Jag fick ur mig vad jag skulle ha och lyckades också ta reda på allt om morgondagens filmvisning här i kvarteret. Hela Paris var tapetserat med reklam för filmen ”La Rebelle” och imorgon visas den här, utomhus. Vi tänker gå. Vi tänker att det är en värdslig sak att alla talar franska.

Dessutom. Lilla E har alltid varit lite rädd för vatten. Igår lärde hon sig att simma. Plötsligt bara kunde hon. Hon slängde armpuffarna och bara satte fart. Idag erkände hon ”när vi kom hit mamma var jag lite besviken för jag inte kunde nå bottnen i poolen.” Jag antar att hon tänkte att det var bäst att lära sig att simma och det fort.

Familjen vi har bytt hus med har två sköldpaddor. Barnen älskar att ta hand om dem. Varje morgon sticker de ut och utfodrar med sallad och vatten. Och gosar. Sköldisarna är ett bra substitut för Frasse som vi saknar.

Jag kan gå på och på med exempel på hur resandet utvecklar och tar fram nya sidor. Men jag nöjer mig med att säga att resa är da shit och jag är väldigt tacksam för att jag kan ge mina barn det här. Alla kan inte det. Alla vill inte det. Alla gillar olika.

I skolvärlden är det ökade krav på att neka elever ledighet under terminen. När jag var liten bodde jag med pappa och hade mamma i Halmstad. Jag behövde ofta ledigt eftersom min mamma fattades mig. Det var aldrig några problem. Jag tror dock inte att vi tog ledigt för att åka till t.ex. Kanarieöarna. Men som människa och lärare är jag för att elever får ledigt för att uppleva något annat. Visst. De missar säkert något skitviktigt. Något prov som halva betyget hänger på eller några läxförhör. Mina intressanta lektioner.  Men de upplever livet. Det som är brokigt, härligt och annorlunda. Finns det något viktigare än det?

(Och OBS eventuella elever och föräldrar som läser det här. Läraren i mig vill fortfarande få ledighetsansökan i god tid och så SKA ni i ännu mer god tid fråga era lärare vad ni missar och vad ni behöver göra. Det är liksom part of the deal eftersom ni de facto har skolplikt och det kan vi liksom inte göra något åt.  Jag hade alltid tonvis av läxor med mig till mamma i Halmstad. Och ni ser hur smart jag blev.)

4 kommentarer

Under Barn, Resor