Kategoriarkiv: Skryt

Jag är en sån

Som gillar beröm. Jag är också en sån som kommer väl förberedd i alla lägen. Speciellt professionella lägen.

Idag sammanställde jag två klassers utvärderingar av mig (japp, vi utvärderas kontinuerligt och första gången var det läskigt, nu bara roligt och känns nyttigt) och av 39 elever tycker 39 att det stämmer mycket bra eller ganska bra att jag kommer väl förberedd till lektionerna. Jag tycker att det känns skönt att de känner så, eftersom jag anstränger mig för att försöka förbereda när jag ska undervisa dem. Det är deras utbildning och vår framtid jag har i mina händer, klart som attans att jag vill göra det bra.

För en tid sedan var jag på en temakväll här i min förort. Jag var inbjuden att tala om mig som en ”Dreamer and Doer.” Jag såg fram emot det, gjorde pratkort och övade. Men när det var dags blev jag så fruktansvärt nervös. Jag vet fortfarande inte varför jag blev det. Kanske för att det var på hemmaplan? Ingen aning. Efteråt undrade jag om jag bara hade svamlat och kunde nästan inte minnas ett enda dugg jag sa.

Men ikväll var jag på en ny temakväll här i förorten. Samma arrangör. Jag ska berätta mer om hela kvällen i ett långt inlägg, men det hände en otroligt skön sak. Mittemot mig satt en kvinna och hon tittade till och frågade:

”Är inte du Pernilla Alm?” (Jag förstår hennes frågande ton eftersom inatt var natten from hell och jag inte direkt ser ut som mig själv idag).
”Jo…?”
”Jag var här och lyssnade på dig och jag var så glad efteråt. Du var så inspirerande.”

Hur glad blev inte jag?! Här har jag gått och oroat mig för att jag var värdelös. Att folk tyckte att de slösade bort sin kväll. Och så gick i alla fall en person hem den kvällen och kände sig glad och inspirerad. Och minst två av mina sju klasser tycker att jag är väl förberedd till deras lektioner. Det är något att leva på.

 

 

531509_514059558636500_1739400680_n

Bild snodd från författarkollega på Facebook. Det är visst från någon tv-serie alla vet vilken det är.

P.S. Det fanns förstås saker mina elever tyckte var mindre bra med mig. Glöm att jag redovisar dem här. På internet, förstår ni, gör man sig själv bra, man skönmålar och förhöjer. I verkligheten funderar man, tänker på vad man kan förändra och hur det kan komma sig att ens egen bild inte helt stämmer med någon annans bild. Och om man tänker, funderar och för dialog om det, då kanske man blir aningens bättre. Och DÅ kan man berätta det på internet.

 

Annonser

3 kommentarer

Under Lärarrelaterat, Skryt, Tankar

Guldkant

Idag har varit en jobbig dag. Inte av någon speciell anledning mer än att jag har väldigt många lektioner, väldigt tätt. Och efter alla lektioner skrev jag omdömen. Och sa nej till middag med kollegor för att hinna få in allting i tid. Så när de traskade iväg för att äta gott satt jag kvar ensam på kontoret och tyckte synd om mig själv och ja, det kan hända att jag tröståt lite under tiden.

Sent hemkommen med ögon i kors öppnade jag min mail och möttes av det här:

 

Hej!
Har just läst ut din underbara bok! Den var så bra! Längtade hem
från jobbet för att läsa den!

Väntar redan på nästa…

Seriöst. Jag blev så glad att jag orkade baka kex, måla naglarna och göra klart alla förbannade försäkringspapper. Tack!!!

2 kommentarer

Under Alltid du, Skrivande, Skryt

Ännu mer bra start på veckan!

Jag och min bok har tagit oss in på en topplista. Tjohoo! Är så glad!  Visserligen är det plats 60 men hey, någon måste faktiskt ha plats 60 också.

Och vet ni? En av mina mest trogna bloggläsare som också är min fina författarkollega, ligger på plats tre. Tre! Go Åsa!

Här hittar ni cdons lista. Kanske är ni sugna på att klicka hem lite böcker? Jag har läst både den på plats 60 och den på plats tre och jag rekommenderar dem båda.

7 kommentarer

Under Alltid du, Skryt

Oförberedd och glad

Något jag inte alls hade tänkt på innan boken var klar var vad  läsarna skulle tycka om den.
Eller. Hmm. Hur ska jag nu säga det här? Det är väl klart att jag tänkte på vad läsarna skulle tycka men mitt fokus var nog mer rädsla för att de skulle hata den. För man går ju inte runt och inbillar sig att man är något, liksom.

Jag var helt oförberedd på att folk faktiskt skulle höra av sig och säga att de gillade boken. Det kanske låter helt knasigt men jag hade inte räknat med alla sms, meddelanden på Facebook, fina blogginlägg och hejarop på Twitter. Jag har verkligen haft mungiporna ända upp i himlen vissa dagar. Det är dock inte helt lätt det där, att ta emot beröm. Inom mig har jag ändå funderat. ”Vad tyckte hon egentligen?”

Igår fick jag ett fint, fint meddelande på Facebook från en bekant. Hon skrev långt och utförligt vad hon gillade med min bok. Jag blev stolt, rörd och så glad. Och har börjat inse att folk inte behöver skriva något om de inte vill. De känner sig inte tvungna. De kan alltid låtsas att de inte har hunnit läsa. (Men författarvänner, när jag säger att jag inte har hunnit läsa så har jag faktiskt inte hunnit läsa!!!)

Idag har tre personer twittrat  om min bok. Tre(!) Det är så galet roligt. Elins tweet ledde till ett fantastiskt blogginlägg. Jag blev så glad! Så. Glad. !!!

Det som är så fint med folks reaktioner är dels att de har reaktioner, att de berörs av olika saker i romanen. Det som också värmer mitt hjärta är att de tar sig tiden att tala om för mig vad de gillade. Det är fint.

En annan sak jag blir väldigt glad för är att få höra var man har sett boken. Min lilla manushög, ute med omslag, runt om i världen.  Tydligen finns hon på Stadsbiblioteket Stockholm. En fin vän har sett till att den har köpts in i Lerum. Den står med framsidan stolt i vissa butiker, står på bord i andra och i ytterligare andra finns ett litet exemplar med ryggen ut. Men hon finns där.

Det finns några saker som gör mig extra glad att höra …
”Jag kunde inte sluta läsa.”
”Det kunde ha varit jag.”
”Jag blev så arg!”
”När kommer nästa?!”

Vet ni. En gång i tiden tänkte jag att det måste kännas stort att ge ut en bok. Jag hade ingen aning.

 

Uppdatering: Jag hade just klickat ”publicera” på det här inlägget och så fick jag meddelande från en vän. Att jag var recenserad i Borås tidning. Och det var ju inte lika upplyftande som övrig respons under dagen och tidigare. Om du inte har läst boken men har tänkt att göra det bör du inte läsa recensionen då den spoilar. Varför gör recensenter nästan alltid så? Varför måste de berätta i stort sett allt för att kunna berätta vad de tyckte om boken de läst? Det har jag länge undrat över. Oh well. Här finns den för den som vill läsa.

6 kommentarer

Under Alltid du, Pernilla Alm, Processen, Recensioner, Skryt, Tankar

Hon har kommit hem

20120425-190346.jpg

Hela morgonen, förmiddagen och lunchen väntade jag. På ett sms. Och till slut. Printz Publishing hade fått hem boken! Plötsligt blev min långa eftermiddagslektion väldigt lång.

20120425-190357.jpg

Och vid första bästa hål drog jag iväg. Brum brum till förlaget och vi möttes för första gången. Alltid du och jag. Den 25 april 2012 blev hon äntligen verklighet! Idén föddes våren 2008 och skickades in som manus i mars 2011. Och nu. HÄR!

20120425-190445.jpg

Tre viktiga personer fick de första dedikeringarna. Min man och mina barn. Som står ut med stängda dörrar, skrivarhelger och en människa som är frånvarande för hon tänker på vad folk i en pappersbunt ska göra i nästa kapitel.

20120425-190459.jpg

Man måste fira när en pappersbunt blir verklighet. Även om man har två releasefester inplanerade den här veckan så måste man faktiskt ha en liten mini.

20120425-190516.jpg

Alltid du.

10 kommentarer

Under Alltid du, Pernilla Alm, Skrivande, Skryt, Uncategorized

Susanne – aj lav ju!

Min fina Susanne. Jag läste idag precis innan en lektion och fick minsann torka en tår och skärpa till mig. Pyss på dig! Läs hennes fantastiska inlägg!  (Säkert inte alls comme il faut att länka till sådant här om sig själv men wtf – det är min blogg och jag gör som jag vill).

Och efter att du har läst hennes inlägg och undrar vem av oss som höll deadline så tänk till lite. Präktiga skolfröken här kan man alltid lita på. Alltid. Om det gäller att lämna in i tid eller om det gäller att stänga en bar, count on me!

Och nu ska jag minsann besvara frågor till en intervju, eftersom jag håller deadlines. Intervjun publiceras nästa vecka och fear not – jag kommer att berätta var.

1 kommentar

Under Alltid du, Kollegor, Mingel, Skryt

Får man …

… länka till sådana här fantastiska blogginlägg  om sig själv utan att verka helt självupptagen och egenkär? Å andra sidan, vad kan man förvänta sig av en person som bloggar i två bloggar, finns på Twitter och Facebook och hela dagarna skriker ut åt världen vad hon pysslar med och tror att någon bryr sig?

Simona. Min fina, älskade vän. Och kollega! Tack för att du finns, bryr dig och ja – bara är du. Tack. Längtar till den dagen då jag hittar Ahrnstedt och Alm bredvid varandra i hyllan.

Men du. Den där allra första gången vi sågs på Clarion och du sa att du hade fått kontrakt och sedan gick på toa. Jag höll på att dö av avundsjuka. Vem var den här kvinnan som var obstinat i min blogg där jag skrev om att jag ville få skriva en bok och bara tjatade om det och så kom hon och sa att hon hade fått kontrakt. Jag höll på att dö. Men svalde hårt ett par gånger, gick till baren och tog det som en kvinna.

Och sedan läste jag boken och blev ännu mer avundsjuk. Men märk väl. Det finns en betydande skillnad på orden ”missunnsam” och ”avundsjuk”. Missunnsam är jag aldrig.

Simona! You rock!

3 kommentarer

Under Alltid du, Kollegor, Skryt