Etikettarkiv: Amanda Hellberg

Eftersom jag inte är på topp

Vill jag rekommendera andra, som faktiskt är det.

1) Amanda Hellbergs Snögloben. Sträckläste den igår. Precis som vanligt är Hellbergskans roman obehaglig och spännande. Den har också ett otroligt driv och som jag älskar driv. Håll inte på med en massa tjafs. Ta det framåt! Det gör hon, hela tiden. Och så består de här romanerna som Amanda skriver av ett gäng komplicerade människor. Jag älskar komplicerade människor (i böcker). I verkligheten är de en fucking pain in the ass men i böcker – hurra! Tack Amanda för att du förgyllde min sjukdag! (Fattar för övrigt inte hur Maja Grå står ut att vara just Maja Grå. Jag skulle vara livrädd om jag var hon).

9789137141114_200_snogloben

2) Hillevi Wahl. Pricksäker krönikör som idag förklarar varför du ska rösta i kyrkovalet även om du inte är ett dugg troende. Det finns bara en av mig och det är jag. Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara två av oss och det är vi. Kom ihåg det. Och PS. Hos Hillevi kan du ladda ner gratisböcker som hon bjuder på.

3) Carina Bergfeldt i Afghanistan. Läs och klaga sedan på ”livspusslet” och för lite ”egentid”.

Annonser

3 kommentarer

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läsande

En sjukdag

20130910-151006.jpg

20130910-151013.jpg

20130910-151018.jpg

20130910-151057.jpg

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läsande

Min kompis Amanda

Amanda är min författarkompis i England. Där sitter hon och bloggar om hur man bäst skriver följebrev, vad man ska tänka på när man skriver manus och så vidare. Jag hade stor glädje av hennes blogg när jag kämpade med Alltid du. Amanda är också en person som inte direkt döljer sanningen. Hon står för att livet är skit ibland. Det gillar jag, har väldigt svårt för det där falska ”allt är såååå bra.”

Och så skriver hon ju böcker också. Fantastiska sådana. Hur många gånger är det nu jag har skickat bild från DN med Lotta Olssons hyllningar om Amanda? Jag har tappat räkningen.

Utöver eminent blogg, fantastiska böcker och en klar syn på livet så är Amanda en ständig klippa när man vill ha pepp via mail. Det händer också att hon delger en fakta av väldigt privat karaktär. Om sig själv – ingen annan, so don’t worry. Och hur kan man motstå sådana mail?

 

20110925-102030

Några år sedan.

 

Detta inlägg ingår i veckans tema: Tipsa om vänners böcker för att göra reklam för dem pga they are worth it!

2 kommentarer

Under Alltid du, Kollegor, Kompisars böcker

Jag har blivit lite provocerad

Vid flera tillfällen under ganska kort tid har jag känt mig provocerad. Det har sagts att ”man kan inte jobba, ha familj och vara författare”, ”Det går ett tag, men inte för länge.” Och liknande saker. När jag har hört det här har det liksom krupit lite obehagligt under skinnet på mig. Av irritation. Och så har jag velat säga ”Det kan man visst!” Och gärna lite halvtjurigt.

Jag har funderat på varför jag har blivit provocerad och gått i försvar. Men nu ikväll läste jag ett klokt inlägg i Bloggen Happy Arty (rekommenderas varmt). Där beskriver Anna Viola Lovind just detta. Läs hela inlägget för det är klokt men det var det här stycket som fick mig att förstå min irritation:

”Finns ju de som har fyra barn, karriär, är romanförfattare, har vackert hus, äktenskap och romantik och sex och happy happy. I mina ögon ser också det ut som en slags galenskap. Vi kanske lyckas erövra alla arenorna, men ofta är vi för upptagna och splittrade för att njuta och vila där. Allt samtidigt. Och allt är för mycket för att kunna göra helhjärtat.
Priset tycks på många sätt högt även nu.”

Jag känner igen mig i beskrivningen. På pricken. Och det som talade mest till mig var ”Ofta är vi för upptagna och splittrade för att njuta och vila där.”

Japp. Det är förstås därför jag blir provocerad. För jag sliter för att kunna ha de tre bitarna. Jag dras mellan dem och är aldrig helt närvarande någonstans. Och kruxet är att jag MÅSTE ha de tre bitarna. Jag kan inte välja bort jobbet för då har jag ingen inkomst och då har jag inget hus och jag vill ha ett hus. Skrivandet vill jag inte heller välja bort för då mår jag dåligt. Och jag behöver inte ens motivera barnen. De kommer ändå först. Trots allt tjat om mitt behov av att skriva och mitt behov av att vara ensam och vad jag behöver. Barnen kommer ändå först. Men Anna Viola Lovind undrar om barnen någon gång är i vägen.

Och hmmmm. Jag vill inte säga att de är i vägen. Men det klart att de ibland försvårar saker och ting. Jag kan längta hela dagen efter att få sätta mig och skriva men när barnen väl lagt sig och det blir min tur, då är jag för trött. Som igår. Men att mina barn är i vägen? Nej. Om jag tänker på hur livet var innan dem så blir det blankt. Jag tänker att det var fattigt och vet inte var poängen med det hela var. Om jag tvingades välja så blir valet hur lätt som helst. Om det skulle komma dit alltså.

Även Amanda Hellberg är inne på svårigheten med författaryrket – den ekonomiska biten. Jag är som hon. Fascineras av de som skriver på heltid och verkar klara sig på det. Hur går det till? (Duh, man säljer sjukt många böcker förstås). Men alla som inte säljer sjukt många böcker men ändå hankar runt och är författare och liksom inget mer, hur gör de? Hur gör ni?

Men för att återgå till det där om man kan göra alla tre – jobba, ta hand om barn och skriva. Japp. Det kan man. Men det har ett pris. Och om det är värt det, det vet man inte förrän efteråt. Som med allt.

Uppdatering:
Jag tog en dusch. Och fortsatte fundera. (Duschen är mitt bästa tänkarställe).

Man bör också tänka på att om man helt fokuserar på en sak så blir inte det heller bra. Hur är den anställda som bara har sitt jobb? Hur är författaren som inte får input av något annat än sig själv?
Och vilken typ av förälder blir man om barnen är det enda som existerar?

Nej. Lagom är bäst. Och full fokus på det man håller på med just då. Man kan inte klona sig och då får man hålla sig på ett ställe i taget. Och när man ändå är där kan man ju testa att faktiskt vara där – just precis då.

Tadaa. Så gör man. Så går det.

Nu ska jag sussa, nu när jag har löst allt.

10 kommentarer

Under Barn, Pernilla Alm, Skrivande, Tankar

Jag väntar under mossan

Jag fick ett paket …

20120521-165818.jpg

Hur snygg som helst.

Jag fick ett paket. Vackert inlindat, inslaget och med en massa kryp som ramlade ur när jag öppnade det. Fantastiskt fint! Jag väntar under mossan av fina Amanda Hellberg. Denna pärla som ska smycka min hög med olästa böcker. Jag kämpar på, det gör jag. Snart klar med Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja, sedan blir det Jenny Milewskis Skalpelldansen. Och sen, då blir det  den här vackra, vackra boken. TACK!

Lämna en kommentar

Under Böcker jag läser, Kollegor, Läsande, Uncategorized

Amanda och Simona

Nybakad författarkollega  – c’est moi. Och Amanda, jag har ändrat nu! Men jag fegade och tog bara 4,5 på sidorna. 5 kändes galet mycket. Jag är en mer lagom-människa. Inte sådär wild and crazy som  du.

Och hörni. Min vän och kollega Simona är sjukt cool. Snart har hon redigerat klart och kolla in vad snygg nya blir! Älskar hur de passar ihop!

Lämna en kommentar

Under Kollegor

Amanda Hellberg – skrivarcoach på nätet

Ja men typ i alla fall. Om du vill skriva en bok måste du följa Amandas blogg. Fullproppad med tips!

Det här inlägget är kanon. Om Elizabet Georges bok ”Write away” och jag kopierar några rader rakt av:

Och jag gillar följande lilla pepp från Ms George:
– Skrivarpassion + skrivarbegåvning + hårt arbete = du kommer att bli publicerad.
– Skrivarpassion + hårt arbete = du kommer nog att bli publicerad.
– Skrivarpassion + skrivarbegåvning = du kommer inte att bli publicerad.

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Skrivande