Etikettarkiv: Fallet Vincent Franke

Christoffer Carlsson, eller CC som jag säger

Tidigare i våras var jag på en releasefest. I slutet av den hamnade jag bredvid en ung man och vi presenterade oss för varandra. Jag hade en vecka tidigare haft release för min bok och var uppfylld av att minsann vara debutant. Jag var ju rätt cool, just den veckan. Så presenterade han sig som Christoffer Carlsson och redan där kunde jag pricka hans dialekt. Jag frågade ”är du från Halmstad?” och så var vi hooked. Vi bondade eftersom han inte bara var från Halmstad, utan från den lilla orten Simlångsdalen utanför Halmstad, där min mammas gubbe bor. Vi hade något gemensamt och när jag fick veta att han också var författare var det ju tiptop. Han gratulerade mig till min release och jag frågade (något divaaktigt kan jag känna så här i efterhand) om han hade varit på min release. ”Nej, men jag hörde att det var en kanonfest.” Som sagt. Jag var ganska cool den där veckan.

Sedan frågade jag (jag har ju lite hyfs) vad han hade skrivit och fick veta att killen hade släppt två böcker. När han nämnde titlarna började det ringa en liten klocka hos mig. Jag ville minnas att han hade blivit rätt hyllad. Ganska rejält hyllad.

Festen på det aktuella förlaget med kontor i Gamla stan var slut men vi var några tappra som kämpade oss vidare till en bar i närheten. Det var ett hårt jobb med höga klackar och kullerstenar ska ni veta. Men till slut var vi där och jag och CC fortsatte jämföra halmstadshistorier och så kläckte han ur sig att han skulle till Halmstad i sommar och ha en brunchläsning på Kafé Rotundan. ”Vi kanske ska göra det ihop?” Sa han. ”Ja!” Sa jag.

Jag, CC och vår vän Olivera.

Och så blir det. På söndag, den 22 juli, klockan 12:00 är jag och CC på Kafé Rotundan i Halmstad. Vi hoppas att det inte regnar och att det inte är strålande sol. Rotundan ligger utomhus och i Halmstad, om det är för fint – ja då drar ju alla till stranden. Så lite lagom varmt och mulet tack.

Inför det här bestämde vi att det ju var bra om vi läste varandras böcker. Eller ja, bok. Jag fick läsa två böcker och CC en. CC är född 1986 och har redan skrivit två hyllade spänningsromaner. Jag är född 1975 och jag har skrivit en. Det tog tre år att få den klar. Jag började på min långt innan han ens var antagen och sedan skrev han två innan jag ens kommit ut med en. Han är hyllad och jag är … eh … Ja. Jag är.

Hur som helst. Jag har läst hans böcker. Fallet Vincent Franke och Den enögda kaninen. Jag gillade båda men jag måste säga att jag verkligen gillade Den enögda kaninen. Den utspelar sig i ”Dalen” utanför Halmstad och det är en extra kittlande bonus. Jag är så glad att jag verkligen, ärligt och uppriktigt kan rekommendera CCs böcker. Speciellt kaninen, den var min favvo. Kanske för de många komplicerade personerna som befolkar den. Inte många som i för många. Bara flera stycken som man får fundera lite på. Jag gillar tempot och miljöerna. Jag gillar storyn, hur den kryper under mitt skinn och gör mig obehaglig till mods.

Killen är alltså hyllad författare.  Och idag twittrade han det här:

Lovely. Killen är något slags underbarn. Och nu ska jag försöka komma på lite smarta frågor att ställa till honom där på scen. Verkligen lovely. Hur det än går med de smarta frågorna, jag är excited! Det här ska bli så skoj!

Ehum. Om sanningen ska fram … Jag vet inte vad jag är mest uppspelt över. Att få åka på ett tåg i TYST avdelning med mig själv och min dator i massor av timmar (familjen stannar hemma) eller själva samtalet på Rotundan. Hmmmmm …

13 kommentarer

Under Alltid du, Kollegor, Processen, Skrivande