Etikettarkiv: pamela andersson

Vilken fantastisk vecka!

Måndagen inleddes med kickoff med jobbet. Vi övernattade på Vår Gård i Saltsjöbaden där varje detalj var genomtänkt och piffig. Skor till utlåning, (skor och skor – vi snackar Manolos med vänner), hembakta kakor, låneparaplyn, fantastisk mat och miljö. För att inte glömma mina underbara kollegor. Jag var lite opepp att börja jobba pga att några av mina närmaste kollegor har slutat och under sommaren har jag faktiskt känt mig lite deppig över det. För att jag kommer att sakna dem så mycket. Men så kom jag till kickoffen och såg de som finns kvar. Som jag har saknat i somras. Där fanns också nypåstigna och de var ju toppen de också. Och nu börjar ett nytt år som vi kickade in ordentligt. När ett kapitel tar slut, börjar ett nytt. Jag glömde det för en stund. (Men ja, jag saknar er fortfarande – you know who you are).

 

10314495_10152285505877532_5588451556412800645_n

Mina lånemanolos.

 

10610915_10152285745972532_2306141470887268661_n

Det var ju synd att de var ett halvt nummer för stora. Det blev mina tråkiga sandaler istället. Men jag satt med dem en halvtimme, det var en fin stund.

 

Efter galet effektiv tisdag tog jag föräldraledigt med mina fritids- och skollösa barn. Härligt med några bonusdagar innan höstterminen drar igång på allvar imorgon.

Onsdag träffade jag den eminenta Colette Van Luik och förberedde releasen för Läxfritt – för en likvärdig skola. Colette är grym journalist och författare och jobbar numera på Berättarministeriet. Mycket cool organisation! Och just som vi satt där och planerade kom ett besked från Adlibris. Boken var släppt! En vecka i förväg. Tjohoo!

7374_10152290079787532_3790061910822101083_n

Colette Van Luik och jag.

 

Torsdag dök min barndomsvän upp i TV4 Nyhetsmorgon där hon gjorde glass. Sin fantastiska Mormor Magdas helt naturliga glass. Så roligt att se dig där Angela!

10491284_10152291077077532_2499300193446807170_n

MIN kompis.

 

Dagen fortsatte med att jag blev intervjuad av en tidning. Återkommer när det finns ute. Sedan blev det skojakt till veckans höjdpunkt. Tyvärr gick jag lottlös ur den jakten och fick ta med mig mina gamla vapendragare men jädrar vad jag älskar de där skorna. Snart faller de ihop men vi har haft en väldans massa kul ihop.

bild (12)

Inköpta till min release 2012. Still going strong.

 

bild (13)

Statoil i Leksand.

 

Och så. Var det dags. Bröllop i dagarna tre i Tällberg. Jag har så mycket att säga om det men Simona Ahrnstedt har redan sagt det så bra. Jag spammade Facebook och Instagram (kolla in #pamochchrister2014)  hela helgen pga att allt var så fantastiskt! Bruden Pamela Andersson och brudgummen Christer Skog visade en sådan omtanke om oss bröllopsgäster från att vi anlände i fredags, till att vi åkte idag. Det var ett äkta dalarnabröllop i dagarna tre och innehöll träning, kyrkbåtsrodd, champagne, härliga gäster, en massa underbara tal men mest av allt – så mycket kärlek. Eller lite som jag sammanfattade det på Facebook någonstans i mitt spammande:

 

facebook

 

bild (7)

Den rosa yogamattan ledde till festen.

 

bild (8)

Pernilla och Jens Alm.

 

bild (9)

Queens of selfies.

 

 

bild (5)

Amor vincit omnia. Tack för en fantastiskt underbar helg Pam och Christer! ❤

 

Hur någon vecka ska kunna toppa den här som just gick, det undrar jag. Men – nästa vecka är boksläppsvecka så jag tror att det händer en del då också. Jag tar också emot en ny sjua och drar igång höstterminen 2014. Jag är taggad och redo!

Annonser

3 kommentarer

Under Uncategorized

I augusti händer det grejer!

Som jag har tjatat på henne. Queen of krönikor, Queen of härliga skratt, Queen of träning, Queen of mingel, Queen of Fucking Everything. Skriv en bok! Har jag sagt. Och tjatat lite. En person som har så mycket att berätta och skriver så bra, det får inte finnas att det inte blir en bok då.  Och till slut så bestämde hon sig. I augusti kommer Pamelas bok ”Jag ska inte dö idag.” Nej du Pammis. Inte idag, inte imorgon, inte i övermorgon. Fan heller.

Du följer väl Pamelas fantastiska blogg förresten?

bild-kopia-10-e1337540281609

Och just det. Så kommer det en liten bok mot läxor också. Men vad är väl det för en värdslig sak, när man tänker efter?

1 kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Läxor, Processen, Skrivande

Dagens utmaning

Den här veckan alltså… Utmaning på utmaning.

Först var jag med och debatterade i direktsänd tv. Kan säga att min första tanke när de kontaktade mig, var att säga blankt nej. Skulle jag sitta och rodna och stamma i direktsänd tv och försöka minnas vad det var jag ville säga nu igen? Nä nä, så roligt skulle vi inte ha det. Men så tänkte jag ett varv till och tyckte att det nog kunde vara lite kul. Och intressant. Och bra. Att vara med. Och hur illa kunde det gå? Det värsta som kunde hända var ju ändå att jag rodnade, stammade och inte visste vad jag skulle säga. Nu blev det inte så. Jag tycker själv att jag gjorde en helt okej tv-premiär. I alla fall tyckte jag det när jag tittade på debatten 02:30 i torsdags natt. Heh.

Och så kom lördagen den 21 september. Den dagen var så långt borta nyss. Den var så långt borta att jag hade god tid på mig att träna inför den. Och just som jag hade kommit igång och börjat se lite resultat blev jag sjuk. Såklart.

Så. Utan att ha tränat på två veckor, med täppt näsa och för lite sömn var det så dags för mig att för första gången springa ett lopp. Topploppet. Bakgrunden till att jag beslutade mig för att springa var att min vän Pamela som är chefredaktör för Topphälsa, för en envis kamp mot en hjärnjävlatumör. Den där tumören är så sjukt envis men Pamela är envisare. Och jag tänkte. Om Pamela kan kämpa månad efter månad, dag ut och dag in mot tumören så borde jag kunna ta mig runt 5 kilometer. Och så drog jag ihop ett lag. Susanne Boll hängde på. För hon hade minsann börjat springa i smyg, i somras.

Vi möttes vid Odenplan idag, sex stycken glada och taggade tjejer. Jag kände lite oro för hur jag skulle orka, totalt otränad och allt det där.

Min plan var att ta det lugnt. Jag ville inte ta ut mig och jag har aldrig sprungit hela fem kilometer förut, utan att gå ibland. Jag var inställd på att jag nog skulle gå lite idag också. Men. Startskottet gick och jag började springa. Väldigt lugnt. Men kände snart att benen ville mer. Så jag lät dem springa på. Och bestämde mig för att springa hela vägen. Jag skulle få springa hur sakta som helst men gå, det fick jag inte. Med draghjälp av skön musik, vätskestation, fantastisk utsikt och discotunnel blev det hela en riktigt rolig upplevelse. Och alla de där som gick, som jag sprang om, de blev en sporre. ”Jag tänker inte gå. För om jag går kanske de springer om mig och då blir det pinsamt.” Jag blev förvånad själv, över min tanke. Vad är det för en vinnarskalle plötsligt? Jag som inte bryr mig om resultat, tider och tävlingar. Jag kollar inte ens listor för att se hur det går för min bok. (Andra håller koll åt mig dock, tack vänner).

I alla fall. Jag hade ett hyfsat tempo och ibland hade jag nog kunnat ge mer men vågade inte för jag visste inte riktigt hur jag skulle fördela de där 5 kilometrarna. Jag ville orka hela vägen.

På slutet spurtade jag och väl i mål var jag helt slut. Vi snackar blodsmak. Och lycka. JAG SPRANG HELA TIDEN I FEM KILOMETER! Och på en helt okej tid, mycket bättre än jag hade kunnat tro! 32:13
Det har varit en jädrigt bra vecka. Jag har utmanat mig själv och varit med om nya saker. För det är ju så här som de säger i Bröderna Lejonhjärta:

”Ibland måste man göra saker man inte vågar för annars är man ingen människa, bara en liten lort.”

Och vem vill vara en lort? Inte jag!
Bildkavalkad från dagen:

Förberedelser.

20130921-220226.jpg

Team Bubblarna. För att vi är några träningsovana som bubblar uppåt. Och gillar bubbel.

20130921-220234.jpg

Toakö innan loppet.

20130921-220248.jpg
Susanne supertaggad!

20130921-220302.jpg
Min fina kollega, också supertaggad!

20130921-220316.jpg

Min fina f.d. kollega. Också väldigt taggad!

20130921-220327.jpg
Susannes barndomskamrat. Proffsutrustad och toppentaggad! Och jag kan exklusivt avslöja att det var den här kvinnan som vann i vårt lag. GRATTIS!

20130921-220340.jpg

Skrivpolaren som också är min mans kollega. Coolt taggad.

20130921-220349.jpg

Undertecknad. Lite nervös. Väldigt taggad.

20130921-220405.jpg

20130921-220419.jpg

20130921-220431.jpg

20130921-220439.jpg

Och så här gick det. Konstigt nog stämmer inte Runkeepers sträcka med Topphälsas men det skiljer inte så mycket. Min sluttid är några sekunder kortare också.

20130921-220449.jpg

Bubblarna did it!

20130921-220500.jpg

Och här minsann. Topphälsas chefredaktör som gled i mål, looking cool.

20130921-220514.jpg

Hurra! Vi har sprungit ett lopp!

20130921-220525.jpg

Hurra hurra hurra!

20130921-220542.jpg

Proffsöppning av Team Bubblarnas favvodryck.

20130921-220550.jpg

20130921-220719.jpg

Sååå nöjda!

20130921-220735.jpg

20130921-220746.jpg

20130921-220751.jpg

Lagets medlemmar kom på plats:
445, 500, 778, 935, 1302, 1324.
Vi är supernöjda! Eller, jag är det i alla fall!

Sådär ja. Imorgon är det söndag. Då ska vi göra lite läxor. Det blir en annan typ av utmaning.

4 kommentarer

Under Träning, Uncategorized

En seg, stark och envis tantilutta

Jag såg henne när jag körde till jobbet i morse.

Mödosamt arbetade hon sig fram på den knöggliga gräsmattan, alldeles bredvid den fint asfalterade gångbanan. Hon hade en käpp i ena handen men trots sin höga ålder var hon reslig, stabil och rak i ryggen. Och som hon slet för att ta sig fram. Först tänkte jag att hon hade förirrat sig, att det inte alls var meningen att hon skulle gå där. Men så såg jag hennes bestämda ansiktsuttryck och nöjda leende. Den kvinnan hade inte förirrat sig, hon visste exakt vad hon höll på med. Och så såg jag vem hon var. Hon var du, om sisådär 50 år.

3 kommentarer

Under Uncategorized

Det är tungt

För många av mina kompisar. Skilsmässor, hus som inte säljs, operationer, vårdnadstvister, dödsfall, sjuka föräldrar.
Och envisa jävla hjärntumörer. Jag hade tagit dealen om jag var hjärntumören.

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Och så finns det andra strålar än solens att bry sig om

Just nu har flera av mina vänner ganska rejäla bekymmer. Det gör mig ledsen. Jag kan inte göra något för att hjälpa dem heller –  total maktlöshet.

En har en väldigt sjuk man. På riktigt sjuk.
En har en uppslitande vårdnadstvist.
En mår skitdåligt på sitt jobb och vet ingen väg ut.
Flera oroar sig för ekonomin och vrider sig i sängen på natten.
Ett par tre stycken har män som har …  ja, vi går inte in på det.

Och så är det Pamela. Som strålar som bara hon kan. Mitt i allt jävla skitelände.

Älskade fina vänner. Jag önskar att jag kunde ta bort allt det onda, allt det jobbiga och bara vifta med ett magiskt trollspö och göra allt bra. Och så kunde vi dricka bubbel och leva lyckliga i alla våra dagar. Men livet är uppenbarligen ingen jävla disneyfilm.

4 kommentarer

Under Tankar

8,5 km senare

Vi körde hårt. Vi kan nämligen inte bara mingla, vi kan powerwalka också. Dagens promenad innehöll massor av prat, uppförsbackar och en medelfart på 6,5 kilometer per timme. Bra jobbat tycker jag. Kan säga att min medelfart ökade något när vi mötte en snok. Jag använde Pamela som sköld och gick sansat, men lugnt, förbi. Kände mig hyfsat mogen. Ganska. Fast väldigt livrädd. Pamela började prata om ormar hon hade träffat i Thailand så jag fick liksom ligga lite lågt. Vad är en liten snok mot det?

20120520-181516.jpg

2 kommentarer

Under Träning, Uncategorized