Tag Archives: rut

Läxornas to be or not to be. Igen.

Klockan är 15 en torsdag och jag är hemma från jobbet för jag är sjuk. Jag är legitimerad 4-9 lärare i engelska och spanska och något mer som jag inte kommer ihåg, som de klämde in där på min legitimation. Egentligen skulle jag den här dagen ha undervisat årskurs 7, 8 och 9 i spanska och årskurs 7 i engelska. Jag är rätt bra på det, dock inte när jag är sjuk och har dålig röst. I mitt jobb behöver jag min röst när jag ska förklara varför det heter hablo ibland och hablas ibland. Det är lite det mitt jobb går ut på. Att förklara. Att putta i rätt riktning. Att hjälpa till att klargöra saker.

Min dotter kommer hem från skolan. Slår sig ner i soffan där jag ligger. Jag pausar tv-programmet jag tittar på och vi småpratar lite. Jag tycker att det är mysigt att ligga där med min nioåring bredvid mig och prata om ditten och datten. Vi snackar om att vi ska fixa mellis. Hon ska fixa för jag är sjuk och hon vill ta hand om mig. Sedan ska hon gå ut och leka med kaninen. Hon berättar att hon har engelskläxa, svenskläxa och om några dagar har hon prov på vikingatiden. Vi pratar om vad det är för dag och vad vi ska göra i helgen. Det är dans. Det är folk som ska träffas. Mormor är här på besök. Vi inser att vi måste sätta fart och plötsligt sitter jag, för sjuk för att vara på jobbet, och läxhjälper i soffan. Vi gör en tidsplan. Vi pratar studieteknik för hur lär man sig egentligen allt det där om vikingatiden? Och hur kommer man ihåg det där engelska man ska komma ihåg? Och så sätter hon fart. Engelskan är nästan klar, hon började på den häromdagen. Svenskan fixar hon snabbt, hon läser toppenbra och är en rätt smart tjej. (Säger jag helt opartiskt). Och så biter vi tag i SO:n. Vikingatiden. Jag minns nästan ingenting, sist jag pratade om vikingatiden var jag väl runt 9-10 år. Men vi läser, diskuterar och hjälps åt att besvara frågorna.

Låt mig nu upprepa: Jag är legitimerad lärare i engelska och spanska. Jag kan det här. Det är sådant här jag gör hela dagarna. Just engelska är en piece of cake för mig. Svenska känns inte heller jättesvårt. Vikingatiden – I love SO! Det här är mina ämnen. Ändå är det knappast så att jag jublar. ”Ja! Låt oss nu sätta oss här älskade barn och ha lite kvalitetstid tillsammans och göra dina läxor.” Nix. Inte ett dugg.

Jag har en vän som inte är från Sverige. Hon har tre barn och är ensamstående med dem. De får också läxor. Hon kan inte svenska. Hon postar förtvivlat läxbilder på Facebook och ber oss, hennes vänner, om hjälp. För hon förstår inte vad hennes barn ska göra och kan inte hjälpa dem. Det tar dem ett rejält antal timmar i veckan att få ihop alla läxor där hemma. Rätt många tårar droppar ner i deras läxböcker. (Exakt så ser det ut hos oss när ungarna drar hem matteläxor. Japp. Jag kan inte ens matten i åk 4, så illa är det. Då är det mina tårar som trillar ner i läxboken). Behöver jag säga att denna ensamstående invandrarkvinna inte direkt har råd att anlita läxhjälp? Inte ens med RUT-avdrag.

En av mina döttrar har en vän vars pappa är dyslektiker. Han är inte jättehaj på att läsa och att då hjälpa till med prov på vikingatiden som är rätt mycket text att ta sig igenom? Not so easy. Dyslexi är ofta ärftligt och så även i detta fall. En läsläxa som tar min snabbläsande dotter 10-15 minuter tar nog något längre när man har fler hinder att ta sig över.

En annan unge har det som jag hade det: Pappa jobbar jämt. Han var inte hemma för att hjälpa till. Jag fick lösa det där bäst jag kunde. Nu kan tokjobbande föräldrar köpa läxhjälp. Jag själv jobbade som läxhjälpare när jag läste till lärare. En fin liten elev med två akademikerföräldrar och tre storasyskon på universitetet. Hen var sladdis och ingen hade tid. Utom jag som fick betalt.

Malin Wollin ifrågasätter varför ungarna ska ha med sig jobbet hem. Om ni inte har förstått det redan så – det gör jag också.

Fredag eftermiddag: Mina barn har gått i skolan cirka 5-7 timmar vardera i fem dagar. Det är ungefär 30 timmar det. Visserligen minus rast etc men vi närmar oss en vuxens arbetsdag. De har kommit hem från skolan och de är ute och leker med sin kanin och grannbarnen. Sedan bygger de saker på altanen. De springer omkring, skrattar och har skoj. Sedan går de in och sätter på en film och medan de tittar på den gör sexåringen pärlplattor och nioåringen sitter och stickar med mormor som är här på besök. Jag tänker på sexåringens läsläxa till på måndag. Hon, som ännu inte kan läsa, ska läsa ett kapitel. Stryka under bokstäver. Ringa in bokstäver. Skriva ord. Besvara frågor. Sist tog det ett par timmar, mycket tjat, uppmuntran och lite hot och muta. Jag är ingen expert på hur man lär sig att läsa och jag tror att de här uppgifterna absolut främjar läsinlärningen, jag säger inget om det. Men varför ska vi behöva göra det här hemma? Varför kan vi inte lägga lite mer tid varje dag på att läsa med henne ur en bok hon väljer, istället?

Jag tänker på de sex frågorna nioåringen ska besvara inför provet. Hon gjorde tre igår och vi hade bestämt att hon skulle göra tre idag. För att sedan kunna läsa på. Det är rejäla frågor. Bra frågor, inga ja och nej utan ordentliga frågor man får fundera och söka svar på. Dra egna slutsatser. Nu sitter hon och småpratar med mormor och lär sig sticka. Halsduken börjar bli jättelång. Hon tittar på mig och som att hon kan läsa mina tankar säger hon ”måste jag plugga idag mamma? Det här är sista chansen för mig att lära mig att sticka, mormor åker ju imorgon.” Jag säger att jag tycker att hon tänker helt rätt. Inte fan ska hon sitta och läsa in till ett prov när det är fredagseftermiddag och hon sitter och stickar med mormor efter en lång arbetsvecka.

Medan de har en mysig eftermiddag sitter jag och stressar upp mig för att de har massor av läxor kvar och jag vet hur helgen kommer att bli. Dans imorgon. Ingen tid att göra läxor. Bortbjudna på lördag kväll. Det blir sent. Då är det ingen som gör läxor. På söndag är alla trötta. GOOD LUCK med läxläsning då. Jag vet hur det blir. Du också.

Argument för läxor:

-Barn behöver lära sig göra läxor för senare i livet får de massor att göra, t.ex. på gymnasiet och högskolan. Malins kommentar: Då kanske vi behöver lära ungarna att tvätta och betala räkningar också, för det är verkligen något de kommer att behöva kunna. Senare i livet.

-Läxor är ett bra sätt för föräldrar att veta vad vi gör i skolan. Min kommentar: Hello. Om jag vill veta vad som händer i skolan så frågar jag mitt barn. Eller hennes lärare. Eller läser veckobrevet. Jag känner att jag har många fler kanaler än bara själva läxan.

Malin avslutar med: ”OM vi ska ha läxhjälp så ska den vara öppen för alla. Den ska äga rum i anslutning till skoltid, i skolans lokaler, med skolans resurser. Men problemet med läxhjälp är inte läxhjälp. Problemet med läxhjälp är läxor.”

Och jag kan inte hurra, instämma eller hålla med mer. För berätta nu igen för mig VARFÖR vi har läxor? Jag kan för mitt liv inte förstå det. Trots att jag är legitimerad lärare.

Ger jag själv ut läxor? Ja ibland. Speciellt i spanska, sällan i engelska. För vet ni? Om jag inte ger ut läxor klagar föräldrarna. ”Gör ni ingenting i skolan? De har ju aldrig några läxor!?” Exakt. Om vi jobbar i skolan så behöver vi ju inga läxor. Ganska enkel logik egentligen. Och jag förbjuder ingen att ta hem och repetera det vi har gått igenom, tvärtom så pratar jag mycket om vikten av att repetera för att lära sig bättre. Och såklart kör jag mycket repetition i skolan. Jag förlitar mig inte på att kunskaperna ska nötas in hemma, vad jag menar är att jag inte förbjuder den som vill att ta hem, däremot är det inget jag kräver.

I min facebookfeed kryllar det av föräldrar som är uppgivna över det här med läxor. De som sitter och sliter i sina hår. Hur förklarar jag det här för mitt barn? Hur ska man hinna när man har tre ungar och jobbar heltid? Och de har aktiviteter? Flera av mina facebookvänner ifrågasätter det här med läxor. Varför finns de? Varför kan man inte göra det här i skolan?

Gaaaah. Jag blir galen. (Man kunde önskat att jag hade en mer elegant avslutning på det här resonerande blogginlägget men wtf, ingen är perfekt). Vissa föräldrar kräver och vill ha läxor. Vissa avskyr dem. Vissa lärare vill inte ge läxor men känner sig tvingade för annars lär sig inte barnen att ta ansvar och föräldrarna tror att vi inte lär dem något. Vissa lärare öser ut läxor och reflekterar inte över dem. Vilket ben ska vi stå på? Kan någon avgå? Eller göra en lag som alla måste följa? Kan någon styra upp det här? Eller bättre: Kan vi försöka lista ut exakt vad som är bra med att de flesta elever och föräldrar sitter och gör skolans jobb på den lilla tid de har tillsammans? Kan vi ta upp det här på ett föräldramöte? I våra arbetslag, vi som jobbar i skolor? Och ärligt tänka till och fundera på vad vi tycker.

För FRANKLY, jag är redan nu, i början av september, TRÖTT på läxorna. ¡Estoy harta! I’ve had it up to here. Jag är noll curlingförälder men känner ändå ett visst ansvar att hjälpa mina barn att komma ihåg vad som ska göras. Ett visst ansvar att påminna. Att hjälpa till. Och låt mig repetera, återigen: Jag är legitimerad lärare. Jag är också en före detta duktig skolflicka. Jag har Luther fastvuxen på min axel. Jag kan det här. Det är inte så för alla.

P.S. Ja. Jag vet. Jag har bloggat om det här förut. Säkert i början av förra läsårsstarten.

P.S. Ja. Jag tror att Malin Wollin har skrivit om det här förut.

Uppdatering: Kommentarer från Facebook:

20130914-092800.jpg

20130914-092805.jpg

20130914-093730.jpg

Mysig lördagsförmiddag med läxtårar. Dottern kämpar och blir ledsen för att hon inte kan läsa.

20130914-101356.jpg

Och. En tanke till. Om det här med obehöriga som lär ut till våra barn.

Här finns fler tankar om läxor…

Intressant forskning om läxor. (Good old Hattie my friends).  Läs här på Skolverket! Tack Moa för länk.

Uppdatering juni 2014:  Det här blogginlägget blev en bok. Den finns på Adlibris och alla möjliga ställen.

20140425-170700.jpg

9187319047

Annonser

327 kommentarer

Filed under Barn, Jobb, Lärarrelaterat