Etikettarkiv: Sara Lövestam

Är du lärare? Jaha suck.

När jag pluggade till lärare lekte jag med att presentera mig på olika sätt när jag träffade nya personer. Alla sätt var jag.
”Hej, jag heter Pernilla och jobbar på Ica.” (Flackande blick, herregud – har hon inga ambitioner?)
”Hej, jag heter Pernilla och pluggar till lärare.” (Men suck. Sällan dolt).
”Hej, jag heter Pernilla och pluggar engelska på universitetet.” (Aha, vad intressant! I alla fall en stund).

Sara Lövestam har en liknande erfarenhet.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Kollegor, Lärarrelaterat

Saras fecke

Trevligt! Mycket trevligt ”hemma hos Pirat.” Sara och hennes förläggare Sofia pratade om boken och sedan pratade Sara om boken och om gubbarna hon gjort till tårtan. Och om jazzgubbarna som spelade för oss.

20130814-221033.jpg

20130814-221041.jpg

20130814-221050.jpg

20130814-221057.jpg

Saras gubbar. Gjorda i sockerpasta. Eller vad hette det nu?

20130814-221104.jpg

20130814-221112.jpg

20130814-221119.jpg

20130814-221125.jpg

20130814-221131.jpg

Boken! Rekommenderas av Sara från 15-90.

20130814-221136.jpg

Sedan lottades gubbarna ut. Jag väntade och väntade på mitt nummer. Sedan presenterade Sara en gubbe som en ”cool rökande kille” och just en sådan stod framför mig. Underbarnet CC – Christoffer Carlsson från Simlångsdalen (utanför Halmstad). Och så sa Sara att nummer 58 vann. Christoffer blev jätteledsen. Jag med. Tills jag insåg att nummer 58, det var ju JAG.

20130814-221144.jpg

Så då blev vi så här glada!

20130814-221150.jpg

Och sedan fick CC min vinst.

20130814-221157.jpg

Cool rökande kille. (Rätt motsägelsefullt dock).

 

20130814-221202.jpg

Sedan var festen plötsligt slut. Och jag ville gå vidare men alla hade gått. Och folk på FB som var ute var på väg hem för FB är tydligen en timme efter. Så jag tog tunnelbanan och saknade min vän som på grund av s k i t inte kunde följa med. Men hon hängde i tunnelbanan och jag tittade på henne och saknade.

20130814-221208.jpg

20130814-221222.jpg

Trots brist på söt vän var det en bra kväll. Men nu väntar sängen för imorgon är det personalfotografering och då vill jag vara snyggare än på den här bilden.

1 kommentar

Under Babbel, Kollegor, Kompisars böcker, Mingel, Releasefest, Uncategorized

Sara Lövestam intervjuar

Sara har formulerat åtta författarfrågor man aldrig får och uppmanat till svar. Så vem är jag att inte lyda? Det tog några dagar men jag tänkte att idag är en bra dag att svara, för idag är Saras nya boks releasedag. Tjohoo!

 

1. Vad trodde du att din senaste bok skulle handla om, innan du visste bättre?
Jag trodde det skulle vara en enkel kärlekshistoria om två som varit kära i varandra när de var unga, och sedan möttes igen. Och jo, lite så blev det men så värst enkel blev den inte.

2. Kan du, utan att tjuvkika, citera första meningen i alla/minst tre av dina böcker?
Alltid du: ”Hon såg direkt att det var han.”
Tvåan: ”Spelet var enkelt, hon hade lärt sig det fort.” Fast det där är inte spikat, jag har flyttat om några gånger och är inte klar än. Ett långt tag hade den en annan mening i början. ”

3. Sista meningen då?
Oh yes. Älskar sista meningen i tvåan. Fullkomligt älskar! Gillar den i Alltid du också, den gör mig pirrig. Men jag avslöjar dem inte här pga typ spoilers. Man ska inte läsa sista meningen innan man har läst boken.

4. Vad är det vanligaste folk säger när du berättar att du är författare?
Det är nästan aldrig jag som berättar. Eventuellt berättar någon annan, annars säger jag det nog inte så ofta. Men när det framkommer att jag har ”skrivit en bok” (som jag oftast säger) så kommer reaktioner som att det är riktigt coolt, hur har jag hunnit och att de också vill skriva en bok.

5. Kan du nämna tre företeelser i dina böcker, utöver intrig och karaktärer, som inte stämmer överens med verkligheten? Var det medvetet eller omedvetet?
Tre? Det ska vara husen karaktärerna bor och jobbar i. Fast det finns fysiska, riktiga förebilder. Jag är så duktig på att hålla mig till hur det verkligen ligger till, när det gäller platser och ställen. Kanske borde släppa lite på det.

6. Hur peppar du dig själv när du tvivlar på din egen berättelse?
Genom att läsa mail från nöjda läsare, också genom att be någon jag litar på läsa det jag har skrivit för att bekräfta mig. Men annars är jag rätt bra på att opeppa mig. Tycka att jag är sämst i världen och tvivla stort. Men. När jag tvivlar lägger jag undan texten ett tag, går senare tillbaka och läser om. Då ser jag mer tydligt om det är bra eller inte.

7. Vilken av dina bokkaraktärer har varit svårast att skriva? Varför?
Huvudpersonerna. De gör saker man inte ”ska” göra och ”folk” har så mycket åsikter om hur de ska tonas ner och hur de måste vara sympatiska för annars gillas de inte av läsarna. Så då försöker jag göra dem sådana och under tiden undrar jag vad det är för fel på mig som skriver om elakingar, varför dras jag till det. Sedan blir jag rädd att mina psykologkompisar sitter och listar ut det och vet saker jag inte vet om mig själv. Typ.

8. Har du funderat på att tatuera något vackert på din rygg/nacke, så att din (eventuella) partner har något att titta på på dagarna, kvällarna och nätterna?
Nej. Tänker att min rygg och nacke duger precis som de är.

Sådär ja Sara. Nu fick du några svar. Ses ikväll!

Lämna en kommentar

Under Alltid du, Kollegor, Skrivande, Tvåan

Det här med rösträtt

Barnen var på loppis igår. Inte med mig, jag gillar vitt, nytt och fräscht. Alla deras fynd går just nu igenom sanering och vi stod och handtvättade scarves med bjällror och barnen frågade om boken jag har läst – Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Jag berättade vad den handlade om och de blev nyfikna på det där med att kvinnor inte alltid haft rätt att rösta. (Att det också till viss del handlar om lesbisk kärlek höjde de inte ens ett ögonbryn åt för det är så självklart i deras värld).

”Men mamma, varför är det alltid killar som ska få göra allting? Varför finns det inga länder där killarna inte får rösta och inte får göra saker? Varför är det alltid tjejerna?”

Exakt.

”Och mamma, vet du, tjejer är ändå smartare än killar för killar sitter bara och snackar hela lektionerna, då lär de sig inget.”

Oookej. (Ja, jag bemötte det på ett pedagogiskt sätt).

2 kommentarer

Under Barn, Böcker jag läser

Verkligen läs!

20130525-134217.jpg

20130525-134240.jpg

Som sagt. Jag recenserar inga böcker i den här bloggen. Men jag kan rekommendera. Och det gör jag nu. Jag har just läst klart och känner den där sorgen man gör när en riktigt bra bok är slut. Här får du allt. Relationer. Kärlek. Drama. Personlig utveckling. Historia. Kampen för kvinnlig rösträtt. Fantastiska karaktärer.

Så. Gå ut och köp! Eller låna! Eller klicka hem. Läs!

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Snopp- och snipplön på 1900-talet och nu

Aktuell lönestatistik från kommunen jag jobbar i:

Medellön lärare grundskola, senare år, kvinnor 31 252
Medellön lärare grundskola, senare år, män 31 743

Jag läser en bok just nu. Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Jag har sedan länge bestämt att jag inte recenserar böcker i den här bloggen eftersom det blir så kladdigt då jag känner många av de författare jag läser. Jag känner inte Sara men vi är FB-vänner och har setts. Bl.a. på Grammatikdagen då hon var fantastisk. Du kan se henne där också, så här i efterhand.

 

9186969803
Som sagt. Jag recenserar inte böcker här i bloggen längre. Men. Med det sagt – jag har svårt att släcka om kvällarna för jag är så inne i historien om Signe, Elvira och Anna som var rösträttskvinnor i början av förra sekelskiftet. Jag är så inne i de innerliga känslorna mellan de olika kvinnorna. Och den moderna Hanna som söker och jag hoppas snart finner.

Signe i boken är lärare i början av 1900-talet. En sak som stör henne är löneskillnaden mellan kvinnor och män. Samma yrke. Samma utbildning. Inte samma lön. Under första delen av 1900-talet.

Jag tar det igen.

Aktuell lönestatistik från kommunen jag jobbar i:

Medellön lärare grundskola, senare år, kvinnor 31 252
Medellön lärare grundskola, senare år, män 31 743

Hundra år senare har vi alltså inte kommit längre än så.

Och nix. Skillnaden är inte stor. Just läraryrket är ett yrke som är hyfsat jämställt. Men ändå. I början av 1900-talet hävdades att det är mannen som är familjeförsörjare så han behöver mer lön. Vad hävdar man nu? Han har en snopp så han behöver mer lön?

För newsflash: Inte ens snoppars lön räcker till en hel familj i dagens Sverige. Snipporna måste faktiskt hjälpa till och dra sitt strå till stacken. (Heh). Och det finns familjer med bara snoppar och bara snippor. Hur ska man tänka då? Jag tänker att jag borde bli bög. Då kanske man blir rik?

 

4 kommentarer

Under Kollegor, Lärarrelaterat