Etikettarkiv: susanne boll

Kom hem

Till den här i brevlådan. TACK Suss! ÄNTLIGEN i mina händer!

20140512-182551.jpg

Så passande nu när jag sitter här med nackspärr och igår la sista handen vid slutredigeringen. Nu går manus till redaktör, korr, sättning, korr och tryck. Sedan i en butik nära dig. Om du är ivrigt lagd kanske du vill bevaka boken för att inte missa när den släpps? Officiellt släppdatum är 20 augusti men jag har hört att den kan komma att finnas i lager ett tag innan dess ….

Ikväll är det du och jag i sängen Suss!

Annonser

1 kommentar

Under Kollegor, Kompisars böcker, Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola, Pernilla Alm

Dagens utmaning

Den här veckan alltså… Utmaning på utmaning.

Först var jag med och debatterade i direktsänd tv. Kan säga att min första tanke när de kontaktade mig, var att säga blankt nej. Skulle jag sitta och rodna och stamma i direktsänd tv och försöka minnas vad det var jag ville säga nu igen? Nä nä, så roligt skulle vi inte ha det. Men så tänkte jag ett varv till och tyckte att det nog kunde vara lite kul. Och intressant. Och bra. Att vara med. Och hur illa kunde det gå? Det värsta som kunde hända var ju ändå att jag rodnade, stammade och inte visste vad jag skulle säga. Nu blev det inte så. Jag tycker själv att jag gjorde en helt okej tv-premiär. I alla fall tyckte jag det när jag tittade på debatten 02:30 i torsdags natt. Heh.

Och så kom lördagen den 21 september. Den dagen var så långt borta nyss. Den var så långt borta att jag hade god tid på mig att träna inför den. Och just som jag hade kommit igång och börjat se lite resultat blev jag sjuk. Såklart.

Så. Utan att ha tränat på två veckor, med täppt näsa och för lite sömn var det så dags för mig att för första gången springa ett lopp. Topploppet. Bakgrunden till att jag beslutade mig för att springa var att min vän Pamela som är chefredaktör för Topphälsa, för en envis kamp mot en hjärnjävlatumör. Den där tumören är så sjukt envis men Pamela är envisare. Och jag tänkte. Om Pamela kan kämpa månad efter månad, dag ut och dag in mot tumören så borde jag kunna ta mig runt 5 kilometer. Och så drog jag ihop ett lag. Susanne Boll hängde på. För hon hade minsann börjat springa i smyg, i somras.

Vi möttes vid Odenplan idag, sex stycken glada och taggade tjejer. Jag kände lite oro för hur jag skulle orka, totalt otränad och allt det där.

Min plan var att ta det lugnt. Jag ville inte ta ut mig och jag har aldrig sprungit hela fem kilometer förut, utan att gå ibland. Jag var inställd på att jag nog skulle gå lite idag också. Men. Startskottet gick och jag började springa. Väldigt lugnt. Men kände snart att benen ville mer. Så jag lät dem springa på. Och bestämde mig för att springa hela vägen. Jag skulle få springa hur sakta som helst men gå, det fick jag inte. Med draghjälp av skön musik, vätskestation, fantastisk utsikt och discotunnel blev det hela en riktigt rolig upplevelse. Och alla de där som gick, som jag sprang om, de blev en sporre. ”Jag tänker inte gå. För om jag går kanske de springer om mig och då blir det pinsamt.” Jag blev förvånad själv, över min tanke. Vad är det för en vinnarskalle plötsligt? Jag som inte bryr mig om resultat, tider och tävlingar. Jag kollar inte ens listor för att se hur det går för min bok. (Andra håller koll åt mig dock, tack vänner).

I alla fall. Jag hade ett hyfsat tempo och ibland hade jag nog kunnat ge mer men vågade inte för jag visste inte riktigt hur jag skulle fördela de där 5 kilometrarna. Jag ville orka hela vägen.

På slutet spurtade jag och väl i mål var jag helt slut. Vi snackar blodsmak. Och lycka. JAG SPRANG HELA TIDEN I FEM KILOMETER! Och på en helt okej tid, mycket bättre än jag hade kunnat tro! 32:13
Det har varit en jädrigt bra vecka. Jag har utmanat mig själv och varit med om nya saker. För det är ju så här som de säger i Bröderna Lejonhjärta:

”Ibland måste man göra saker man inte vågar för annars är man ingen människa, bara en liten lort.”

Och vem vill vara en lort? Inte jag!
Bildkavalkad från dagen:

Förberedelser.

20130921-220226.jpg

Team Bubblarna. För att vi är några träningsovana som bubblar uppåt. Och gillar bubbel.

20130921-220234.jpg

Toakö innan loppet.

20130921-220248.jpg
Susanne supertaggad!

20130921-220302.jpg
Min fina kollega, också supertaggad!

20130921-220316.jpg

Min fina f.d. kollega. Också väldigt taggad!

20130921-220327.jpg
Susannes barndomskamrat. Proffsutrustad och toppentaggad! Och jag kan exklusivt avslöja att det var den här kvinnan som vann i vårt lag. GRATTIS!

20130921-220340.jpg

Skrivpolaren som också är min mans kollega. Coolt taggad.

20130921-220349.jpg

Undertecknad. Lite nervös. Väldigt taggad.

20130921-220405.jpg

20130921-220419.jpg

20130921-220431.jpg

20130921-220439.jpg

Och så här gick det. Konstigt nog stämmer inte Runkeepers sträcka med Topphälsas men det skiljer inte så mycket. Min sluttid är några sekunder kortare också.

20130921-220449.jpg

Bubblarna did it!

20130921-220500.jpg

Och här minsann. Topphälsas chefredaktör som gled i mål, looking cool.

20130921-220514.jpg

Hurra! Vi har sprungit ett lopp!

20130921-220525.jpg

Hurra hurra hurra!

20130921-220542.jpg

Proffsöppning av Team Bubblarnas favvodryck.

20130921-220550.jpg

20130921-220719.jpg

Sååå nöjda!

20130921-220735.jpg

20130921-220746.jpg

20130921-220751.jpg

Lagets medlemmar kom på plats:
445, 500, 778, 935, 1302, 1324.
Vi är supernöjda! Eller, jag är det i alla fall!

Sådär ja. Imorgon är det söndag. Då ska vi göra lite läxor. Det blir en annan typ av utmaning.

4 kommentarer

Under Träning, Uncategorized

Idag också bra

Suss  bjuden på finlunch till invigningen av restaurangen Ångbåtsbryggan (Kajplats 18, Strandvägen) och tog med mig. (Vart skulle jag få gå utan dig, Suss?)

Vi åt väldigt gott, hälsade på lite bekantingar och obekantingar, babblade och så kollade vi in ångbåten Motala Express som var otroligt fin. Sedan åkte jag till skolan och hämtade en hög barn.

20130524-151402.jpg

Det var ungefär här jag hoppade in i en taxi igår. Ni vet, taxin med filosofchauffören. Tanken på honom och hans livsfilosofi gjorde att jag lät bli att irritera mig på att det stod still, och i stället titta på utsikten och vara glad. Inte alla får bilköa med fin utsikt inte.

20130524-151412.jpg

Snart dags för invigning!

20130524-151421.jpg

Bakom någons rosa iPhone klipps bandet och Ångbåtsbryggan är invigd.

20130524-151439.jpg

Toan var så splitterny att det inte ens fanns toalettpapper. Det fixade den alerta personalen kvickt.

20130524-151457.jpg

Det hölls en del tal.

20130524-151506.jpg

Och serverades mycket god mat.

20130524-151513.jpg

Som sagt. Mycket god.

20130524-151519.jpg

Best for last. MUMS.

20130524-151528.jpg

Inte alla har så här fin och trevlig lunchdate.

20130524-151540.jpg

Alltså. Den här jackan. Den är med överallt. Har köpt en ny men kan liksom inte slita mig. I like her.

20130524-151556.jpg

Gissar att den här bryggan kommer att vara fullproppad soliga sommardagar.

20130524-151606.jpg

Hej då båtrestauranghuset.

20130524-151611.jpg

Och så lite kö för att komma ut ur stan och hem till förorten igen. Men. Återigen. Fin utsikt och mycket att titta på. T.ex. näspillande bilgrannar. Uuuuu.

Tack för idag Susanne och Skugge & CO!

1 kommentar

Under Mingel, Uncategorized

Där det händer

Igår var jag på Södran och firade fantastiska Susannes bok. Vi var 100 utvalda (hårda regler för hur många personer man får vara på Södran) som firade en den nyfödda boken. Mer om festen kan ni få hos Susanne.  Eller hos Simona. Eller Åsa. Eller hos Andra intryck. Som gick hem för tidigt.

kramsuss

Det slår mig alltid på releasefester att man ser den färdiga produkten, man ser en glad förläggare/redaktör och en glittrande författare och det är lätt att glömma bort allt som ligger bakom. Timmar, timmar, timmar (nästan ingen vågar räkna). Omskrivningar. Korrigeringar. Ibland tårar. Alltid ett jävlar anamma. (Tro inte att det går att skriva en bok utan det). Så är det med varenda bok som ges ut. (Och även många som inte ges ut). Det är liksom inte bara.  Dock inte att förglömma, ren lust också.

Men. En annan känsla jag får är att det är härligt att få vara med där det händer. Där den långa processen blir en bok,  boken och författaren får vara i blickfånget, i centrum och allt är roligt. Man förtränger det som varit jobbigt i processen och tiden när boken ska plockas bort från hylllor och senare reas ut eller förstöras, är långt bort. Det är där, det är då och det är underbart!

I morse var jag så lycklig att jag fick uppleva det igen. (Visserligen hade jag bara hunnit sova tre timmar eftersom jag släckte jättesent och min mans flygplan till jobbresan gick jättetidigt).

Det var talangshow i årskurs tre. Det skulle avgöras vilka två bidrag klassen skulle skicka till den stora talangshowen för hela skolan och jag hade blivit exklusivt inbjuden att vara med.

Min dotter var med i två dansnummer.  Dessa nummer har övats. I timmar. De har ändrat, de har korrigerat och de har framförallt koreograferat. De har fixat rekvisita, de har lånat ut saker till varandra, de har tvingat vissa föräldrar att bränna musik på cd, de har tvingat vissa föräldrar och tokmostrar på besök att fläta deras hår som de sovit med över natten för att ha nästan samma frisyr och de har ställt sig upp, haft nerverna i styr, framfört, glittrat och bara det är värt hela processen. Oavsett hur det går sedan.

bild (4)

Men. Sverige – vi har ett resultat!
Vidare till den stora talangshowen 2013 är: De fyra tjejerna som framförde dansnumret Bounce! Och ja. En av dem är min. De andra känns som mina. Speciellt eftersom en av dem har ringt och väckt oss två morgnar i rad för att kontrollera att min dotter har packat all rekvisita. Man får en speciell relation till den man pratar med först på dagen.

Det andra bidraget att gå vidare är: Gruppen Drummer and song som på trummor och med sång och stor värdighet framförde en riktigt sorglig låt.

Som min dotter sa: ”Jag höll på att bryta ihop när de sjöng Har hört om en tjej, som stängde dörren och tog sitt liv.”
Jag med. Hela låten höll jag på att bryta ihop. Och blev återigen påmind om varför jag är lärare. För att kunna göra en liten, liten skillnad för någon måste man vara där det händer och det finns inte så många viktiga papper att vända som kan uppväga det. För jag har hört om, sett och känt en tjej. Och en kille.

Där det händer. Where I like to be.

3 kommentarer

Under Barn, Kollegor, Releasefest, Skrivande, Tankar

Läser på FB

Att SussBoll redan börjat piffa.
Eh.
Jag rättar nationella prov. Jag är osminkad. Jag målade mina naglar i förrgår pga låååång jobbdag igår. Kan säga att de behöver målas om och det kommer jag inte hinna.

20130516-132426.jpg

Men äsch. It’s ok. Jag tänker stå bakom kameran. Jag är assistent idag. Gud så SKÖNT! (Måste nog inte ens raka benen, när jag tänker efter).
Som att jag skulle hinna det. Heh.

Lämna en kommentar

Under Babbel, Uncategorized

Kära Suss

Minns du?

Pernilla-och-Susanne1-300x294

Minns du den där svinkalla kvällen när vi skulle på det där eventet och knappt kände varandra?
Eventet med jättekonstiga tider och en massa knepiga regler och lång väntetid? Minns du hur vi, de duktiga flickorna, tittade på varandra där inne och bestämde oss för att nobody puts baby in a corner och gå därifrån och dricka vin istället? Minns du hur vi satt och åt pasta, drack rödvin och pratade? Och pratade. Och pratade. Jag minns.

Jag minns hur du mitt i middagen tittade uppfordrande på mig och frågade om vi skulle byta manus med varandra. Jag minns hur jag blev livrädd och absolut aldrig någonsin ville att någon skulle läsa. Jag minns att jag skakade på huvudet så det mesta nästan ramlade loss. Men så hällde du i mig några fler glas rött. Och jag sa ja. Och några dagar senare var jag helt fast och sa till alla som ville lyssna: ”Om inte hon blir publicerad så har jag inte en chans.” För så bra var det. Manuset som nu ÄNTLIGEN är en riktig bok. Din bok. Din lysande, alldeles fantastiska och briljanta bok! Att den nu är ute är  det enda rätta! Det fanns inget alternativ.

9173516724

Jag minns hur jag mitt i natten fick komma ner till dig tre trappor ner på hotellet på bokmässan för att få hjälp att ta av ett armband. Jag minns vår härliga nyårsafton. En rolig uteätarkväll med familjerna. Kolmården. Spöket på slottet. Jag minns din fina 40-årsfest, jag minns skrivarhelger och luncher på stan.

imagesCA2G00R0

Jag minns också alla gånger du har hejat, pushat och varit glad för min skull, mitt i ditt slit att få kontrakt. Du har gillat, delat och supportat. I ur och skur. Jag är säker på att du minns.

Men minns du också när du var på rätt tid på rätt plats och blev min assistent när den stora, berömda spanske författaren svepte in i en bar och jag blev starstruck men lyckades rädda ansiktet tack vare dig?

20110924-082956

Nu är det paybacktime. Ikväll är jag din assistent.  Det kan hända att du kommer att ångra att du gav mig login till bloggen.

 

20110925-101540

PUSS Suss! Ikväll är det din kväll!

17 kommentarer

Under Kollegor, Releasefest, Uncategorized

Ölbonanza för begåvade muppar

Ja. Det var jag inbjuden till igår. (Eller bonzana som man tydligen säger i Motala). Vi var ett gäng sådana som sågs på en medeltidskrog i Gamla stan. Det hade utlovats öl på stop och jag var mycket orolig över det här då jag inte dricker öl oavsett form den kommer i. Men medeltidskrogen hade hängt med in i 2000-talet och serverade bubbel. Puh.

20130209-123049.jpg

Vi inledde dock med tjejmiddag på tapasrestaurangen Tabac. Mycket gott och väldigt trevlig personal.

20130209-123056.jpg

På grund av influensa fick vi en tom plats runt bordet. Trist men vi roade oss så gott vi kunde på egen hand.

20130209-123107.jpg

Som sagt, vi roade oss så gott vi kunde på egen hand.

20130209-123117.jpg

Och här ser man tydligt vilka ”vi” är.

20130209-123127.jpg

Se så rosig man blir när man har åkt kommunalt och gått ute i yrande snö.

20130209-123134.jpg

Ni gjorde inte det? Ni skrev inte så på min facebook? Eller gjorde ni verkligen det? KNAPPLÅS Suss, knapplås!

20130209-123142.jpg

Kvällens initativtagare och värdinna, Caroline L Jensen. Som hade hårresande fakta åt mig. På nivå att om hon inte var så förbannat trevlig hade jag kastat ut henne från min facebooklista. Jag blir lätt avundsjuk och det här slår det mesta.

20130209-123153.jpg

Intressanta diskussioner förde Susanne och Lina Forss (Turk och Timotej, Allra hemskaste syster).

20130209-123211.jpg

Vi andra hade mest roligt. Christoffer Carlsson (Den enögda kaninen, Fallet Vincent Franke) tyckte att det var så roligt där i hörnet med mig och Simona att han gick efter fem minuter. Vi kände oss uppskattade och så, verkligen.

20130209-123217.jpg

We put baby in the corner.

Han som stod på listan men till min stora besvikelse inte kom.

Ian Haugland (Drums)

Kanske minns ni honom bättre så här?

4511_original
När jag såg Ian Haugland på gästlistan började jag helt osökt prata med min man om olika slags listor man kan ha i ett förhållande. Lista på saker att göra i hemmet. Lista på saker att handla. Lista på ens tillhörigheter. Och den här. Ni vet, den laminerade. Helt osökt alltså.

Vad min man svarade? Äsch. Helt obloggbart. Precis som de flesta bilderna från resten av kvällen. Men jag kan avslöja att en del bilder innehöll ett par plastbyxor.

Och ehum. Uppdatering. Jag nästan dör.

20130209-145639.jpg

5 kommentarer

Under Mingel, Uncategorized